Recensioner från Hultsfred

TOOL
Det amerikanska rockbandet har funnits runt tio år och det märks tydligt att de har en hel jäkla massa repningar bakom sig. Musiken är fantastiskt välgjort, rik och intressant. Man stod i princip och gapade av förtjusning genom hela showen, vilket resulterade i att publiken var ganska lugn och gungade bara lite för det mesta. Musiken är inte heller det lättaste att röja till, så fansen valde att istället stå still och njuta hejdlöst inombords. Som pricken över i:et, fanns den stora skärmen bakom bandet. Där fick man se underliga, men fantastiska bilder av olika figurer som gjorde diverse saker, svårt att beskriva detta måste man nästan se. Vad de gjorde vad inte det väsentliga egentligen, det var själva effekten som var grejen. Alla bilder hängde skrämmande bra ihop med takterna till de olika låtarna. Vissa av "filmerna" var faktiskt Tools egna videos, men resten var antagligen inspelat till konserten skulle jag gissa på. Regissören bakom alla Tools videos, och allt som visades på skärmen denna lyckade torsdagskvällen, är självaste gitarristen i bandet. Den överväldigade publiken fick höra ungefär sju, åtta låtar från Tools nya album som släpptes i maj i år, resten var gamla godingar plockade från de tidigare albumen. Sammanfattningsvis kan jag säga att publiken såg ut som nykära hela bunten när de lämnade festivalområdet.

FAITHLESS
Magiskt, fängslande, underbart. Sällan lyckas artister få med sin publiken på det sättet Faithless gjorde natten från torsdag till fredag... Det var mitt på natten och kallt som satan. På sig hade man den nerskitade och halvtrasiga linnet som suttit fastklistrat på kropen sedan ankomsten till festivalen. Inte verkade det lockande att gå tillbaka till tältet för att hämta en tröja. Senare tackade man gud att man var lättklädd, så svettigt som det blev mot slutet! Men där stod man i varje fall innan konserten började; frusen, hungrig och trött och utan några högre förväntingar. Klockan slog 01.45 och det var dags. Inte anade man att detta skulle vara det mest perfekta avslutningen på en lyckad dag. Alla dansade. Även tråkmånsarna som backade längst bort mot grinden för att slippa göra slut på energin i kroppen som inte fanns där, fick inte komma undan. Alla drogs med i den hejdlösa festen, man hoppade upp och ner och runt omkring tillsammans med "polarna" som råkat hamna bredvid en. Stämningen var nästan obeskrivlig. Man måste ha varit där för att endast kunna le stort nu varje gång man hör orden "God is my DJ". Musiken var snabb och väldigt, väldigt "party" samtidigt som den var fridfull och avslappnande. Helt enkelt fantastiskt. Nu ska jag köpa en skiva.

LIMP BIZKIT
Vilken show! Musiken som bandet gör trivs väldigt bra konserter då det är lätt att hänga med i de snabba takterna som strömmar ur de enorma högtalarna. Limp Bizkit gör röjmusik. Och röj är precis vad det var på torsdagskvällen på Hawaiiscenen här på Hultsfredsfestivalen. Bandet fick med sig hela publiken. Ståendes långt bort på en kulle, var det en enormt härlig känsla att se tusentals människor hoppa upp och ner alla på samma gång i takt med musiken, samtidigt som det var frustrerande. Man ville in i trängseln, bli nertrampad och skrika halsen av sig! Limp Bizkit lyckades dessutom skrämma vettet ur fansen ett antal gånger under den fartfyllda spelningen. Skottlossning? Nää, specialeffekter i form av gigantiska eldlågor bakom bandmedlemmarna. Häftiga var de, liksom hela showen. Väldigt lyckat tyckte alla, vore sig man var en fan eller inte.

BACKYARD BABIES
Vad ska man säga? Det här var inget nytt. Lagom rockmusik, lagom partysugen publik, lagom röjigt. Helt okej. Men inte jättebra. Bandet lät oss höra några låtar från det nya albumet "Making enemies is good". Om inte för pauserna mellan de olika låtarna, skulle jag nog inte märkt när en låt tog slut och nästa började. Allt lät likadant nämligen. Vanligtvis blir musiken bättre när man har lyssnat igenom låtarna ett par gången, så är onekligen fallet med Backyard Babes nya album också. Men det var inget under spelningen som gjorde mig nyfiken eller frestad att köpa skivan. Men Dregen och Co gjorde sin grej, och deras fans vars ålder numera inte sträcker sig över puberteten gillade nog konserten. Jag tyckte den dög för Hultsfred, typ.

Av Kasia Narkowicz 15 jun 2001 16:43