Av med kostymen på med overallen

Fusk, dopning, skador, agenter, mutor, fantasilöner, sponsring, miljonskulder, gubbvälde, rovdrift. Varje dag, samma sak. Och bakom detta ligger pengar. I alla tider har idrotten gått ut på att bli bäst, men nu för tiden finns ingen moral kvar. För att bli bäst måste man lägga ned tid, tid som köps för pengar. Och när pengar kommer in i branschen finns det alltid fuskare som är beredda att fuska för att komma över pengarna. Man vill bli bäst och tjäna stora fantasisummor och struntar i att bli stolt och njuta av äran att vara bäst.

Förr i tiden var det fult att tjäna pengar på sin idrott. Detta fick en svensk vid namn Gunder Hägg erfara. Han var världsbäst i sin gren löpning, men alla var amatörer på den tiden så när det 1946 avslöjades att Gunder hade tagit emot pengar när han tävlade, stängdes han av från allt tävlande i några år. Tänk om det skulle vara så nuförtiden? Att alla skulle vara amatörer. Om man tänker efter så skulle det nog inte fungera. Vi lever i ett samhälle som är beroende av pengar och något sådant kan aldrig fungera. Fast skulle det inte vara bra om alla var amatörer? Då skulle verkligen kamratskapet och moralen tina upp och komma fram.

Förr i tiden var det också omöjligt att dra gränsen mellan amatörer och proffs. Men nu så är skillnaden mycket stor. Många elitidrottare och proffs lever lyxliv, medan de riktiga hjältarna hittar man i de lägre divisionerna. Jag menar de som lägger ned stor del av sitt liv åt att träna, nästan lika mycket som proffsen men ändå får dem inte ett öre för besväret. De spelar alltså för att det är kul och inte för pengarna. Om inte dessa människor och de idrottsledare som för det mesta är föräldrar inte skulle lägga ned så mycket tid på amatöridrotten skulle inte Sverige vara ett så stort idrottsland som det är idag.

Men egentligen så överdriver man ganska stort när man säger att alla inom idrottsvärlden är pengahungriga. Den största delen av Sveriges idrottsutövare är faktiskt amatörer och är knappast speciellt fokuserade på pengar. Även om det är så att amatörerna är flest så är det ändå så att proffsen får all uppmärksamhet. Istället borde det vara så att båda uppmärksammas lika mycket. Eller det kanske är så att folket vill se proffsen och inte amatörerna, eftersom det är dem själva som är amatörerna.

För att återgå till titeln på denna artikel så kan det väl nämnas att pengar ställer till med stora problem. Den pengar hets som skapas leder till att allt fler dopar sig, att idrottsutövningen börjar allt för långt ned i åldrarna, mutor m.m.

OS - världens största reklamjippo?
Spelen börjar för mig, att se ut mer som ett reklamjippo än världens största idrottsfest. Pengar har nästan blivit det som avgör vem som får arrangera OS. Den som kan betala juryn mest pengar eller erbjuda mest saker när OS-kommittén kommer på besök och tittar på sin stad, vinner. Så här får det inte gå till, man kan inte få arrangera ett OS utan att ha den bästa organisationen eller möjligheterna. De måste titta på om staden är kapabel att arrangera detta stora evenemang. Man förknippar inte heller OS med idrott lika mycket nu som förut. Det har blivit för mycket pengar, kostymer och champagne. OS är ett triathlon för lobbyister med grenarna fjärilsim i champagne, jakt genom Palace i Lausanne efter viktiga händer att skaka han med och nattlig vädjan på delegaternas rum om PR-övertag. OS måste bli mer sportsligt! OS kan inte fortsätta att utvecklas till ett stort kostym mästerskap.

Samtidigt som vi har många "vanliga" idrottsutövare så måste ändå dubbelmoralen och hyckleriet bort från idrotten! Det är dags för en del av idrotten att ta av sig kostymen och sätta på sig träningsoverallen!

Av Niklas Ek 13 jun 2001 09:19