Homosexuell ja! Bög nja.

Varför blir jag så irriterad när Michael Stipe kommer ut? Hur ska jag sätta fingret på det? Jag tror det beror på att han nu har blivit en bög i samhällets ögon. En begåvad och beundrad bög visserligen men likförbannat en bög. Att det överhuvudtaget finns ett samlingsnamn för alla män som har sex med andra män gör mig irriterad.

Varför behövs ordet bög? Visst, det behövs av bögarna själva för att skapa en gemenskap och trygghet i ett heterosexistiskt samhälle. Med en böggemenskap så är det svårare att drunkna i anonymitet.

Men bögbeteckningen behövs också av alla heterosar förlåt uttrycket men det finns ju ingen heteromotsvarighet till ordet bög eller flata för att få en typ. En typ som inte är som dem själva. Allra bäst är det såklart om bögarna är snälla och lever det bögliv som förväntas av dem, det vill säga ett glättigt, discodansande och promiskuöst storstadsliv. De blir de ju så lätta att känna igen och man kan själv bekvämt avgöra om man vill närma sig eller ta avstånd. Svårare blir det när bögarna inte stämmer in i den förutbestämda mallen. Tänk om de är nästan som man själv? HU!

Michael Stipe är artist och artister är ju lite allmänt konstiga så han är inget riktigt hot mot ens heterovardag. Men tänk om kungen... eller fotbollsproffset... eller överbefälhavaren eller den schlagerhatande grannen i Lysekil som jobbar på verkstadsgolvet på Volvo, eller...?

Var exakt går då den klara gränsen mellan homoliv och normalitet, förlåt, heteroliv? OK, skillnaden består i att de skulle knulla med andra män eller företrädelsevis yngre pojkar såsom det anstår en äkta äldre bög istället för med kvinnor, men var skulle man i övrigt dra gränsen? En gräns för livsstil? Om man inte vill vara sådär politiskt inkorrekt och citera bibeln, vad gör man då?

Tja, en sak är att man bevarar ordet bög som får bli en symbol för en livsstil, en typ. Någonting som utöver den sexuella handlingen, på ett diffust plan, skiljer sig från det normala heterolivet. Eller rättare sagt, man skapar en skillnad som inte finns förutom som en sexuell handling förstås genom att man för fokus på den så kallade avarten det vill säga bögen. Han blir motpolen till det som inte vare sig har eller behöver en titel/benämning nämligen heterolivet. För som hetero är man ingen typ utan, tja, normal, det ursprungliga.

Bögen spelar med och förstärker denna skillnad genom att skapa en homogen homokultur där schlagermusik och stylade kläder blir de största kännetecknen. Man skapar också en egen regnbågsflagga för att riktigt visa stoltheten i denna gemensamma identitet och livsstil. Homotidningar som QX gör en väldans massa men inte enbart reportage om schlagerartister och ger sminktips och ledande bögföreträdare gör uttalanden som knappast motsäger myten om den promiskuösa bögen.

Så här säger till exempel Jon Voss, chef för QX förlag och verksam inom homomedia sedan 20 år tillbaka: "Vi är storkonsumenter av sexualitet, vi vill få knulla på bastuklubbar och oinskränkt titta på pornografi. Ragg och cruising och polygami ingår i bögarnas kultur på ett sätt som jag tror att våra vänner de söta tanterna inte vill föreställa sig."/.../"Försöken att begränsa pornografin skadar bögarna eftersom vi tillhör entusiasterna" Ur tidningen Zon nr 1 år 2001, sid 15.

Jag menar nu inte att detta är enbart fel eller falskt. Många vill läsa om schlagerartister och många är promiskuösa. Problemet är att den homosexuella mångfalden går förlorad om man säger att en bög är på ett visst sätt. Och vad innebär det?

Det innebär att man som bög underlättar för en klar identitet, en plats i samhället. Denna identitet har existensberättigande av att få vara det andra, motsatsen till det heterosexuella parlivet. Gulligt och pittoreskt kanske men inte något som man önskar sina barn. Alltså blir inte en stolt bögidentitet ett allvarligt hot mot den rådande heterohegemonin. Bara en bekräftelse på dess normalitet. På en idag vidsynt och accepterande normalitet.

Min irritation får sin förklaring av detta konstaterande. Vadå vidsynthet och tolerans? Varför i helvete ska man som homosexuell leva som på nåder? Tack alla heterosar för att ni är så vidsynta. Nä, jag som så kallad bög är exakt lika normal som en mamma, pappa, barn-familj. INTE en accepterad underart. Om jag väljer att gå på läderklubbar för att ha sex med okända män så är inte det vare sig onormalt eller mindre normalt. Det är lika djävla naturligt som att gifta sig i kyrkan. Eller snarare lika djävla onaturligt.

Och nu börjar vi närma oss kärnan på problemet. Hur kan man överhuvudtaget säga att någonting är naturligt och ursprungligt? Tvåsamhet, kärlek, sex, kroppsideal, äktenskap, och you name it. Synen på allt har förändrats i tid och rum. Varför är våra vilka vi nu är nuvarande ideal nödvändigtvis sanningen? Har alla andra haft fel? Med andra ord, vad är det egenteligen som säger att den monogama heterosexualiteten är det naturliga? Nej, jag tror att den är precis lika onaturlig som de promiskuösa läderbögarna eller schlagerfjollan.

Och här kan man kanske se en lösning. Allt är konstruerat. Bögen som identitet är konstruerad och mamma, pappa, barn- idealet är konstruerat, det vill säga en kulturprodukt. De är inte givna storheter vilket inte innebär att man inte kan acceptera dem som just detta. Konstruktioner lika onaturliga och lika mycket värda som alla andra livsstilar och läggningar. Så länge inga skadas av dem.

För att nå jämlikhet så bör mer energi läggas på att avslöja och acceptera detta konstruktionsbygge istället för att, som Jon Voss, svepande konstatera att bögar oinskränkt vill titta på pornografi. Titta istället på mångfalden. Det finns så kallade bögar vars livsstil liknar Alf Svenssons och det finns trebarnsmammor vars livsstil stämmer bättre överens med promiskuösa läderbögar än med Mona Sahlins.

Visst kan det idag finnas en medvetenhet om att undantag existerar men de är just undantag. Undantagen gör att man förvånas. Jag vet inte hur många gånger jag har stött på människor som har sagt: - Alltså, man kan ju inte se på dig att du är bög. Eller - Är du bög, det kunde man inte tro.

Jag har, visserligen skämtsamt, fått frågan om varför jag inte kan vara lite mer som alla andra bögar. Hur en bög normalt sett beter sig och ser ut enligt dessa individer kan inte jag säga men uppenbarligen så finns det en mall som jag inte stämmer in på. Denna reducerande mall är avgörande. För många, tror jag, blir denna mall sanningen.

Stämmer inte sanningen så blir man förvånad eller skrämd. Och blir man skrämd kan man lätt reagera med att slå bakut istället för att acceptera. Är det därför så ensidigt positivt att som homosexuell skapa en bögidentitet? Är det inte kontraproduktivt? Är det inte reducerande?

Jag vill inte ha denna mall, detta fack. Åtminstonde inte som en given storhet. Jag vill nämligen inte bli reducerad till identiteten/underarten bög utan istället bli sedd som en människa. En unik individ som kanske har mer gemensamma nämnare med heterosexuella sibiriska tundrajägare än med Richard Wolf. Eller Michael Stipe.

Av Stefan Nordberg 11 jun 2001 12:07