Telefonistens maktfullständighet

Det är mitt i vintern, hon ska gå ut och kasta sopor i sopnedkastet, det är slaskigt på trapphusets golv och hon stoppar in fötterna i ett par slitna träskor vid ytter dörren.

Precis när hon öppnar sopnedkastluckan blir det ett häftigt drag i trapphuset och hennes ytterdörr far igen med en ljudlig smäll. Sablar, jävlar och lite andra ord kommer ur hennes mun, men vad hjälper det? Hon ringer på hos sin granne och får låna telefonen. Hon ringer till sin man som är kvar på sitt arbete sent i dag för han har så kallad hobby kväll, alla på hans jobb som vill får stanna kvar och använda verkstaden och dess verktyg för hobby arbete. Hans arbetsplats har inga direktnummer utan man måste ringa till växeln och be att få bli kopplad till anknytningarna. Det går fram många signaler innan telefonisten svarar, antagligen mycket att göra eller ensam så här dags, klockan är nästan 17.

Hon hälsar artigt och ber att få bli kopplad till anknytning 253, och säjer tack. Hon är alltid artig mot människor i serviceyrken då hon själv jobbar med service och vinnlägger sej alltid om att vara trevlig. Telefonisten säjer att dom går för dagen på den anknytningen kl. 16 och att man får återkomma i morgon.

Hon ler medan hon säjer att hon söker sin man som har hobbykväll och är kvar och att hon har låst sej ute och måste komma i kontakt med honom. Telefonisten säjer: "Varsågod påringt". Det ringer länge länge, hon hör att samtalet går tillbaka till telefonist som bara skjuter det vidare gång på gång utan att fråga om hon ens vill att det ska fortsätta att ringa eller om hon vill till någon annan anknytning. Hon lägger på och ringer upp växeln igen, säjer att hon vill till verkstan men nu på anknytning 254 och att hon vet att dom stängt för dagen men att hennes man är kvar och att hon måste nå honom då hon är utlåst.

Telefonisten kopplar och det ringer och det ringer och det ringer. Telefonisten kommer aldrig tillbaka så hon kan be att få bli kopplad till en annan anknytning. Hon ger upp går ner till buss hållplatsen i snön i träskor utan jacka, det är bara någon minus grad och hon går försiktigt då det är halt ute och hon är gravid. Det är bara några hundra meter till bussen och bussen tar bara ca 15 minuter och sen är det bara några hundra meter att gå i snögloppet så är hon på sin mans arbete. Hon hade inga pengar på sej till bussen men busschauffören bara vinkade ombord henne utan betalning, för en gravid kvinna utan ytterkläder och i träskor mitt i vintern som är utelåst hon får följa med gratis. Tack SL. Förresten SL har inget med det att göra det var en bussig chaufför. Hon tackar honom och ler sitt bästa leende.

När hon är framme så är hennes strumpor blöta och iskalla av snön som kippat in i träskorna och smält mot hennes varma fötter. När hon kommer fram till sin mans jobb så sitter han bredvid telefonen hon har ringt till, han har suttit bredvid telefonen den senaste timmen men ingen har ringt! Inte ett enda samtal på senaste timmen vare sej på hans anknytning eller på hans kollegas anknytning! Hennes man kör henne hem och hon tar hans nyckelknippa.

Något år senare så är det en vakans i just den växeln och hon söker tjänsten. Det första hennes nya kollega, "växelhäxan", lär henne är att: ringer dom jobbiga kärringarna till dom som jobbar på verkstan på deras hobby kvällar då kopplar jag dom till växelrummet i källaren och låter det ringa tills dom lägger på.

Av Suzanne Ek 10 jun 2001 13:51