Välkommen till högstadiet!

Vi stod uppställda som små ljus utanför skolaulans vita tegelbyggnad. Det var vår. Vi var där på studiebesök och skolans studierektor höll just på att avsluta rundvandringen på skolan med ett litet anförande som skulle introducera oss till den nya värld som väntade efter sommarlovet - högstadiet!

Högstadiet, fick vi veta, var en värld av ökat ansvar - ett betydande kliv i riktning mot den hägrande vuxenvärlden. Förbi var den sorglösa låg- och mellanstadieepoken med en lärare, ett klassrum, en skolbänk. Istället skulle vi tilldelas skåp med egen nyckel, ha ny lärare för varje ämne, samt lära oss att navigera runt i skolkorridorerna för att lokalisera salar med kryptiska beteckningar som A25 eller B14.

"Vi kommer att förvänta oss mycket disciplin av er men vi vet att ni kommer att vara tacksamma när ni en gång slutat skolan", sa studierektorn.

Det var vår - men ännu var inte bålgetingarnas tid inne. Därför fanns det något olycksbådande med det intensiva surrande ljud som börjat höras i bakgrunden till studierektorns tal när han nu kom in på slutklämmen - letade efter överorden - sökte brösttonerna.

"Ni kommer att vara stolta", sa han. "Det är många gamla elever som kommer fram och säger att tiden på högstadiet var deras bästa tid - någonsin! Jag har ännu inte varit med om en enda elev från skolan som inte kommit fram och hälsat på mig!"

Men nu gick det inte att ignorera ljudet längre. Det växte i styrka och vid de sista orden han sa hade rektorn fått höja rösten ordentligt för att inte överröstas. Allas blickar sökte sig ut mot skolans parkering och vidare ut mot skolinfarten, varifrån det ettrigt surrande ljudet tilltog i styrka. Och nu såg vi - det var en moped! Att den var trimmad gick inte att ta fel på. Den kom snabbt närmare. Nu såg vi också föraren. En äldre kille. Ögonen var rödaktiga och stod ut som två fullmogna krusbär. Som en ilsken bålgeting från underjorden fräste han in på skolgården med ena handen på styret, i den andra höll han en halvt urdrucken kvarting. Han gjorde ett varv runt skolgården innan han med en sladd stannade rakt framför rektorn.

"Här har du mig!", vrålade han. "Jag är tillbaka!"
"Jag ser det", muttrade studierektorn. "Jag ser också att du är onykter."
"Ska du ha en sup?"
Han skruvade upp locket och sträckte fram flaskan.
"Du, jag tror inte det. Och jag tror inte du skall vara här heller. Det är faktiskt förbjudet att köra moped på skolområdet. Om du inte avlägsnar dig omedelbart kommer jag att tillkalla polis."

Med en burn-out försvann den berusade mopedisten från området. Studierektorn kommenterade inte händelsen med ett ord. Men det var säkert flera av oss som kände att vi fått en lite fullständigare bild av den nya skolan än vad som varit studierektorns mening.

Eller vadå? Han hade ju faktiskt kommit fram och hälsat, typ.

Av Martin Rhedin 28 maj 2001 11:39