sourze.se
Artikelbild

Titthålet, en pinsam liten historia

Varför människan uppfann titthålet - en pinsam liten historia.
Det kan hända dig också!

Efter den vilda lördagsnatten på det största vattenhålet i stan, mitt stamställe, hade jag trots alla pinsamheter lyckats charma dörrvakten Peter. Vi skulle gå ut tillsammans på söndagen, då han var ledig. Han skulle plocka upp mig klockan sju utanför min port.

När jag vaknade på söndag morgon klev jag direkt ur sängen, trots de pulserande kopparslagarna i huvudet. Jag vinglade in i badrummet. Kisandes såg jag min reflektion i den pormaskprickiga spegeln och insåg att jag borde ha struntat i de sista åtta drinkarna. Dumma jag. Ögonen var rödsprängda och vattniga som två pölar, nyllet hängde som en elefantrumpa, naglarna var söndertrasade och allt som återstod av mitt bruna hår var ett par kletiga dreadlocks. Det var dags att kalla in det tunga artilleriet.

Jag sprang ner på NK och plöjde min väg fram till försöka-göra-mig-vacker-avdelningen. Varför glodde alla på mig? Hade de aldrig sett en människa med bakrus förut? Jag ryckte åt mig en ansiktsmask, en hårinpackning, lösnaglar, tandblekning och en lyftande antirynk kräm. Perfekt! Nu blir jag som ny. Om de bara hade haft lite mer reservdelar än naglar. Ett nytt huvud skulle sitta fint, tänkte jag medan jag masserade mina bultande tinningar i kön.
- Var det bra så? undrade en ung sockersöt liten kassörska och tindrade med sina stora blåa ögon. Plötsligt tyckte jag att världen var mycket orättvis.
- Nej, jag skulle vilja ha din lever också, skojade jag sarkastiskt och mådde med ens illa av min egen andedräkt.
Hon tittade chockat på mig. Jag vände mig nervöst om för att se om någon annan tyckte att jag var kul. Hela kön tittade på mig med avsmak. Humorfria människor. Jag ryckte åt mig en flaska Clear Eye också och betalade den välskapta kassörskan som fortfarande tittade på mig som om jag var plockad ur en skräckfilm. Sedan satte jag av hemåt, skygg som en vessla ilade jag genom staden. Rädd att träffa någon jag kände när jag såg ut som om jag just plockats ut ur en torktumlare och behövde strykas.

Jag lyckades dock inte undvika min granne som var ute och rastade sin överviktiga hund. Han mös i sin bajsbruna rock när han såg i vilket tillstånd jag befann mig, han avskydde mig. Han tyckte att jag väsnades för mycket och stoppade jämt små lappar i min brevlåda som med spretig handstil bad mig hålla käft.

Väl hemma åt jag lite lunch och sedan lade jag mig i mitt aromaterapibad och började drömma om hur fantastisk jag skulle se ut i kväll. Han skulle smälta när han såg mig stå utanför min port i min svarta blåsa, mitt långa blanka hår och mina kritvita tänder. Det skulle bli en perfekt rendez-vous. Han kanske var min framtid, en stark man som skulle avbryta sin karriär som dörrvakt bara för min skull och bli en framgångsrik kapitalist istället. Den där myten om att dörrvakter skulle vara korkade stämde naturligtvis inte in på honom. Drömma, drömma, drömma.

Min drömbubbla sprack som ett par trånga läderbyxor när äggklockan ringde. Jag klev ur det nu pissljumma badvattnet och virade in mig i min gamla alg-gröna oestetiska morgonrock. Måste köpa en ny någon dag, när jag får råd någon gång. Jag torkade bort fukten från badrumsspegeln med handduken och stirrade på min spegelbild, den hade inget positivare att säga än förut.det här skulle ta lång tid att renovera. Jag kladdade på den gröna ansiktsmasken och tömde tuben med hårinpackning på min fortfarande ömtåliga skalle. Hmm... man ska vira in huvudet i plast, jag läste bruksanvisningen för mig själv. Jag gick till köket och rörde om i mina kökslådor. Typiskt, ingen plastfolie. I brist på annat tog jag en liten påse från Hennes & Mauritz som nätt och jämnt passade över huvudet. Jag fick sticka ut öronen genom handtagen och påsen stod upp om en kon från huvudet.

Jag fyllde tandskenan med tandblekning och tryckte upp den i överkäken. När jag gick förbi spegeln i hallen fnissade jag för mig själv. En kvinnas skönhet är mycket relativ.

När telefonen ringde vände sig magen tre varv. Snälla, inget återbud nu. Jag tryckte luren mot mitt kletiga öra. Det var Maria, tjejen som bodde under mig. Hon ville som vanligt låna min DN.
- Visst, kom upp, sade jag med en suck.
Jag förberedde henne för hur jag såg ut och att jag inte kunde prata för att min mask precis höll på att stelna. Jag lade fram min DN på toalettstolen och började sedan entusiastiskt raka benen, nu hade jag lite bråttom faktiskt, klockan var redan sex.

När ringklockan klämtade sprang jag ut i hallen med DN under armen och öppnade dörren. Där stod Peter. Jag slutade andas och kände hur blodet rytmiskt började pumpa i mitt ansikte.
- Hej, flämtade jag och log så att den gröna masken krackelerade.
Golv öppna dig! Min mardröm hade slagit in.
- Eh, hej, fick han fram och stirrade på min huvudbonad.
Han var helt klart chockad. Ansiktsfärgen hade snabbt förvandlats från beige till grön-vit. Jag försökte att inte tänka på hur jag såg ut. Mina öron stack ut genom handtagen på påsen och spändes framåt som två paraboler.
- Bestämde vi inte klockan sex?, stammade han fram och tog några steg tillbaka.
Jag hörde knappt vad han sa, jag försökte ursinnigt komma på ett diplomatisk sätt att skämta bort det hela. Men det gick inte faktum var att jag såg ut som ett dåligt skämt och mitt hjärnkontor hade klappat igen helt. Jag tog uppgivet ut bettskenan med en suck.
- Vill du komma in och vänta? Jag drog loss ett flak lera från kinden.
- Nej, jag väntar nere i bilen, svalde han nervöst samtidigt som han frenetiskt tryckte på hissknappen.
När han försvann in i hissen stängde jag dörren med en smäll. Djävla skit också! Jag ville bara dö. Jag gick fram till köksfönstret och i samma stund hörde jag en rivstart utanför och doften av bränt gummi smög sig in genom mitt halvöppna fönster.

Jag drog av påsen från huvudet och sjönk apatiskt ner i min fåtölj. Vad hade hänt? Det senaste halvårets bemödanden i den där jäkla baren var nu helt fruktlösa, alla svidande Eurocard-räkningar var helt och hållet spilld möda och jag skulle aldrig någonsin kunna visa min mule på det stället igen. Varför kunde jag inte ha kikat i titthålet innan jag öppnade?


Om författaren

Författare:
Cecilia Jucker

Om artikeln

Publicerad: 16 maj 2001 09:34

Fakta

Ingen faktatext angiven föreslå

Plats

Artikeln är inte placerad. föreslå

Dela artikeln

Länk till artikeln: