Vilken makt har du?

Säg mig vilken lön du har så kan jag säga vilket inflytande du har. Säg mig var du bor; höghus, radhus eller villa, så kan jag säga vilken klass du tillhör. Säg mig hur mycket du spelar på tips och lotto så kan jag säga vilken utbildning du har de med högst utbildning spelar minst och tvärtom. Säg mig vilken utbildning dina föräldrar har så kan jag säga vilken utbildning du får friskola eller ej, universitet eller ej.

Inkomstklyftorna i Sverige växer snabbast i Europa, professorer lever längre än soppgubbar, arbetarbarn läser sällan på universitet, finansfamiljen Wallenberg bestämmer mer än du. Visst är Sverige ett klassamhälle.

Vilken klass du tillhör beror på din makt och ställning i arbetslivet. Avgörande är; Hur ser över- och underordning ut, vilka maktrelationer präglar anställningsförhållandet samt vilken tillgång till centrala resurser som pengar, anställningstrygghet och karriärmöjligheter innefattas i en position på arbetsmarknaden. Allra mest maktlösa är de arbetslösas som dock i högsta grad tillhör arbetarklassen då deras öden är djupt sammanflätade. Exempelvis är hög arbetslöshet bästa sättet för att tysta kritik mot chefen liksom krav på högre löner.

Om vi inte förstår klassbegreppet förstår vi aldrig den kraft med vilken arbetarrörelsen växte och så småningom tog makten. Socialdemokratiska arbetarpartiet, grundat 1889, och LO, grundat 1898, var båda viktiga kamporganisationer för arbetarklassen. I ett samhälle där de rika förtryckte de fattiga gick man samman och byggde motkrafter.

Det började med ett löfte. Innan facket fanns var det fabriksägarna som bestämde helt och hållet. Arbetarnas förhandlingsposition var som enskilda och hungriga, ofta med en stor familj att mätta, minst sagt svag... Lönerna blev därför minimala och arbetsmiljön ibland till och med livsfarlig. Då satte sig fjorton smeder runt ett köksbord. De enades om att kräva 22 öre i timmen och en ledig dag i veckan. De lovade varandra att hålla detta löfte och inte sälja sitt arbete för mindre. Den första fackföreningen hade bildats.

Nu har det gått mer än hundra år, men den grundläggande relationen på arbetsmarknaden är den samma. Arbetare och arbetsgivare har olika intressen. I detta ljus skall arbetsgivarnas önskan om lokala förhandlingar och individuella löner ses. Att spela ut arbetare mot varandra är en gammal strategi.

Okej, klassamhället lever fortfarande, men varför anser somliga att klassbegreppet blivit omodernt? Många tror att den nya informationstekniken och det nya tjänstesamhället har kastat arbetarklassen på historiens skräphög. Frågan är dock om det verkligen innebär att klass är en förbrukad identitet? Nej, det centrala i klassbegreppet är inte om du producerar varor eller tjänster utan vilken makt du har över ditt eget och andras arbete, anställningstrygghet, karriärmöjligheter.

Genom att välja klassperspektivet för att förstå och förklara samhället tvingas jag också angripa skillnader i levnadsvillkor och förutsättningar. Om man skiljer mellan arbetarklass och medelklass kommer den senare att omfatta allt från vaktmästare till verkställande direktörer. Dessa grupper har förutom klasstillhörigheten så lite gemensamt att ett kollektivt agerande uteblir. Rätt använd är klasstillhörigheten bästa möjligheten för de många människorna att påverka samhället. Det visste August Palm och Hjalmar Branting. Vet Göran Persson och Wanja Lundby-Wedin det?

Av Klas Corbelius 14 maj 2001 09:23