Monstret ska dö?

Den 19 april 1995 dödade en bomb 168 människor, varav 19 barn, i en federal byggnad i Oklahoma City, USA. Timothy McVeigh dömdes som skyldig för dådet som skakade en hel värld och domen blev avrättning.

Avrättningen har skapat stor uppståndelse runt hela USA, men framförallt i Terre Haute, Indiana, där den dödsdömde, i mitten av maj i år, ska möta döden i skepnaden av en injektion.

Demonstrationer för och emot dödsstraffet kommer blandas med t-shirts- och souvenirförsäljning, stadens skolor hålls stängda och hotellen är fullbokade. Allt kommer övervakas av mer än 1 300 journalister. I Oklahoma City kommer också drygt 200 av de överlevande och släktingar till offren kunna följa avrättningen på en tv-skärm.

Vem är då denna Timothy McVeigh som kunde ta livet av så många människor?

Bilden som målas upp är en kallhamrad och vapenfixerad ung man som irrat vilse i ett hopkok av rasistisk och högerextremistisk propaganda. På frågan om hur han kunde utföra sitt dåd trots att han hade vetskapen om att det fanns barn i byggnaden svarar han; "Jag känner ingen sympati för dem". Han säger också att deras död var av "underordnad betydelse".

Min första spontana reaktion är: Döda den jäveln!

Bakom den reaktionen döljer sig en otrygghet och ilska över den totala meningslöshet hans dåd ger uttryck för. Där finns också en tanke på att det kunde vara någon som står mig nära som fanns bland offren.

Men sedan infinner sig nästa tanke i form av en fråga:

Går det stoppa våldshandlingar genom att hota med våld, kommer inte det bara leda till slutnare samhällen där invånarna stänger in sig bakom rädsla, misstänksamhet och avancerade säkerhetssystem?

Ingen borde äga rätten att ta död på en annan människa, vare sig man har lagen med sig eller inte. Det är ju lika befängt som att döda en läkare som utför aborter för att man vill värna om liv.

Men efter att jag resonerat rationellt ett tag kan jag inte bortse från min första reaktion, och här infinner sig den stora och svåra frågan; Vad tycker jag om dödsstraff?

Helst skulle jag slippa att ta ställning, eftersom det är en så komplex fråga. Men det är väl samma sak som att blunda och tro att allt jobbigt försvinner.

En sak vet jag säkert; Vi måste skydda invånarna i ett samhälle från personer som Timothy McVeigh. Samtidigt behöver vi öka kunskapen om - och i ett tidigt skede uppmärksamma - vad det är som frambringar en mördare. De förebyggande insatserna borde förses med större anslag och prioriteras i allt större utsträckning.

Säkerhet ska inte vara synonymt med fler vakter, högre staket, fler kameror eller vapen i byrålådan. Det ska bygga på vetskapen om att man kan lita på folk i sin omgivning och att det förs en levande dialog om att upprätta denna inre trygghet.

Som ni märker så undviker jag fortfarande att ta ställning...

Och lite uppgivet blir min slutsats att jag inte kan ta ställning, det är alldeles för dubbelt för mig. Jag värnar om livet samtidigt som jag fördömer en mördares handlingar.

Min son på åtta år säger att man inte ska döda en som dödat någon annan. Han tycker att man ska låsa in honom för alltid och "ge honom en läxa".

Dödstraff eller inte, vad tycker du?

Av Per Poulsen 30 apr 2001 17:44