Förmynderi in i minsta detalj

Hur kul är det att gå på krogen i Stockholm, i Sverige överhuvudtaget? Vadan den restriktiva attityden? I andra länders städer finns det inkastare? Hur förklara skillnaden?

Sättet på vilket gallring sker tycks mig mycket subjektivt. Tanken bakom ett "krogbesök" har väl i grunden alltid varit att överhuvudtaget träffas? Folk som bor så trångt att de tvingas "bygga om" nästan för att kunna ha plats för att bjuda in gäster kommer istället överens om att träffas på ett fik, ett kondis, ett kaffe, en krog. Mera dramatiskt är det inte. Funkar bra i Centraleuropa - man träffas kanske på en Kneipe. Klart att folk med lite sämre ölsinne inte får gå för långt, men annorstädes fungerar ju det "sociala trycket" ganska bra.

I Sverige anses tydligen till och med vuxna att inte vara kompetent att avgöra sitt eget bästa, sina behov, sin lust att träffas, här som allestädes ska överheten "skydda, bevaka och bestämma". Hur långt går folk att egentligen att "låta" sig förnedras? Vad är skälet? Svensk omyndigförklaring av människan, är det OK?

Det enda naturliga vore väl att bojkotta varenda krog som bär sig åt med de allra värsta kontrollvarianterna av "vakter" - hur nu de är funtade och utbildade att kunna bestämma så subtila grejor som att folk bara vill träffas rätt och slätt. Krogarna skulle väl till sist antingen gå omkull eller tvingas inta en annan inställning till presumtiva "gäster".

Dessa ständiga slagsmål har nog sin rot framför allt i den uppenbara diskrimineringen det handlar om. Svenskar, hur är ni funtade? Dels det här med spriten som är så "laddad" och dels att låta sig behandlas som jag vet inte vad!?

Skulle aldrig falla mig in att foga mig i sånt.

Av Hildegard Trinkies 26 apr 2001 14:49