Killar, klä på er!

Jag slår upp en av landets ledande nöjestidningar och möts av en helsidesannons för ett välkänt och hett omdiskuterat klädföretag. Bilden föreställer en ung man i kalsonger och en t-shirt som han dragit upp med tänderna. Jag antar att det ska vara sexigt, men jag blir illa berörd, har inte bett om att få hans tunna bleka nakna kropp upptryckt i ansiktet. Den "sugande" blicken utstrålar bara tomhet. Konstnärligt, my ass. Naket bara för nakenhetens skull är inte konstnärligt. Det är exploatering. Vill företaget sälja kläder eller kroppar?

I vedervärdiga "världens bästa tjejprogram" sitter en av programledarna och pratar in i kameran omgiven av en grupp manliga atleter i jeans och bara bringor. De sitter, står och ligger runt henne och försöker se avspända och obesvärade ut. Jag skäms å deras vägnar. Vad gör de där? Varför vill någon, man som kvinna, ställa upp halvnaken i TV utan någon som helst funktion utom möjligen dekorativ? Vad är det för en jävla merit? Och om det varit en manlig programledare omgiven av halvnakna kvinnor, skulle det blivit folkstorm och talats om sexism och skandal. Här förväntas vi tjejer och kvinnor tycka att det är kul och läckert med dessa manliga modeller. Jag tycker att det är fullständigt kränkande för alla parter.

Begreppet jämställdhet innebär alltså att om man numer förnedrar och objektifierar även mannen så legitimerar det att fortsätta göra detsamma med kvinnan? Det var inte vad jag menade när jag propagerade för jämlikhet i alla fall.

Jag kanske låter som en moraltant? Jaha. Eller så är jag bara en nittonårig tjej som vill att nakenhet ska vara något intimt, spännande, pirrande, nära, blickar, smekningar. Min kontakt med nakenhet vill jag ska vara tillsammans med en levande människa av kött och blod helt enkelt. Med dagens kroppsfixerade medier har magin försvunnit.

Av Gunilla Jägeberg 20 apr 2001 09:43