Svår tid för vänsterns EMU-anhängare

Bland de som argumenterar för ett svenskt inträde i EUs valutaunion, EMU, finns en och annan röst som använder vänsterargument. Dessa röster finns både inom partierna och bland oberoende debattörer. De senaste veckorna har dock visat att några av de argument som dessa debattörer brukar använda knappast håller.

Ibland hävdas det att en gemensam valuta i EU skulle kunna hindra valutaspekulationen. Hittills har vi inte sett mycket av det, det spekuleras mot Euron som mot andra valutor och de länder som deltar i EMU får inte hindra kapitalets fria rörlighet.

Nu slår EU-kommissionen också fast, i ett svar på en fråga som jag ställt i EU-parlamentet, att EUs regler om kapitalets fria rörlighet även förbjuder en så kallad Tobinskatt. En Tobinskatt, uppkallad efter en amerikansk ekonom, skulle genom att man lade en låg beskattning på valutaväxling kunna bromsa den skadliga valutaspekulationen.

Flera folkrörelser, bland dem Attac, liksom många politiker har förespråkat en sådan skatt. Men nu slår EU-kommissionen alltså fast att den inte skulle tillåta ett medlemsland att medverka i en Tobinskatt och att den heller inte går att genomföra med hjälp av EU. Om de politiker inom EU som varit för skatten menar allvar så måste de nu kräva att EUs fördrag ändras så att en Tobinskatt blir möjlig.

För någon vecka sedan träffades EUs finansministrar och kritiserade Irlands ekonomiska politik. Grunden för att EUs ministerråd kan underkänna och överpröva den ekonomiska politik som har beslutats i demokratisk ordning i ett EU-land är artikel 99.4 i EUs fördrag. Det är en artikel som har skapats för att få den gemensamma Euron att fungera.

Irlands ekonomi går mycket bra. Arbetslösheten har fallit och tillväxten är hög. De irländska löntagarna har gått med på låga lönelyft för att istället kompenseras med sänkta skatter. Men nu när skatterna ska sänkas och man ska satsa på offentlig sektor ropar EU stopp med hänvisning till inflationen. Här ligger en av EMUs inbyggda effekter. När ett land inte längre har en egen valuta vars värde kan öka när det går bra och det inte heller längre kan höja räntan, ja då är en åtstramning via statsbudgeten det enda som återstår vid en överhettning.

Detsamma gäller vid motsatt situation, om staten får underskott. Då kan EU tvinga fram direkta nedskärningar i medlemsländerna, annars hotar miljardböter för det land som har den gemensamma Euron. Det blir arbetslösheten och välfärden som får ta smällarna när valutapolitiken inte längre kan avpassas efter den egna ekonomins behov.

EU-kommissionen, som bedömer politiken i medlemsländerna, följer reglerna för EUs valutaunion, stram budgetpolitik och låg inflation är målet. I det senaste konvergensprogrammet får Sverige en speciell klapp på huvudet av EU-kommissionen för vårt budgettak som hindrar oss att använda vårt stora budgetöverskott där det behövs, i de hårdbantade kommunernas skolor och vårdhem. EU-kommissionen var också nöjd med Sveriges nya pensionssystem som konsekvent missgynnar arbetare och kvinnor och som tvingar oss alla att bli börsspekulanter.

Anhängarna av ett svenskt EMU-medlemskap brukar ofta hävda att EMU inte hotar vår välfärdspolitik. Vi brukar få höra att vi fortfarande ska bestämma över vår statsbudget och våra skatter. Rimligen har vi nu hört de argumenten för sista gången. Hur skulle annars vår finansminister kunna sitta ordförande på det möte som i praktiken kräver att Irlands statsbudget ska rivas upp?

Av Jonas Sjöstedt 02 apr 2001 13:47