Rock

Jag ska nu berätta för er om ett band som startades för snart 2 ½ år sedan. Det är en historia om hur det kan vara att samarbeta och vilka konflikter som lätt uppstår.

Det är ingen lätt uppgift att vara med i ett band. Särskilt inte när man inte känner varandra innan man börjar spela tillsammans eller om man i bandet har väldigt delad musiksmak. Bandet som jag ska berätta om startades hösten 1998 av två till Umeå nyinflyttade studenttjejer. Av en slump träffades de och började diskutera eventuella bandplaner. Kort därefter gjordes en affishering där en sångerska och basist eller gitarrist söktes.

Jag såg annonsen på ett ställe som heter Ålidhems-centrum. Det är på Ålidhem i Umeå alla studenter bor. Eftersom att jag har sjungit hela mitt liv och vet att det är det jag kommer att göra i framtiden så tyckte jag att det lät som en kul grej att vara med i. Har alltid velat vara med i ett band och att spela med tjejer kändes roligare än med killar, så jag ringde på annonsen och berättade vem jag var och att jag ville sjunga. Samtidigt berättade jag att det gick en tjej i min klass som var jättebra på bas så jag föreslog henne som basist. Då gick jag i åttan. De som jag skulle träffa var 4 respektive 7 år äldre än jag. Fast åldern ska ju inte spela någon roll i rockmusiken tänkte jag och det tyckte nog inte dom heller. Det hoppas jag iaf.

Vi träffades första gången på Hamnmagasinet i Umeå och pratade lite om vad det skulle bli för nåt slags band och vart vi skulle repa och sånt. Reptider på numera nedlagda ungdomsgården Galaxen bokades och det var dags att börja spela. De första repen gick inte så vidare bra alls. Efter sådär 3 veckor slutade basisten. Hon tyckte att vi var för dåliga för henne och jag tror att hon hellre hade velat sjunga än att spela bas. Så då stod vi utan basist. Det tog faktiskt hela resten av terminen innan vi hittade någon ny basare. Vi hade kanske två på prov men ingen ville vara med på riktigt. Det funkade liksom inte.

Till slut berättade Jenny guitargirl att det gick en tjej i hennes klass som inte kunde spela bas men som hade tid och lust att vara med och spela. Hon ville gärna lära sig. Och varför inte? Hellre någon som egentligen inte kan spela men som gärna vill, än någon som kan men som inte känner för det. Så så blev det och Josefin blev våran nya basist och så har det förblivit. Josefin började efter jul och vårterminen gick åt till att komma på vilken slags musik vi ville spela. Det var där konflikterna började.

Jag och Josefin som är lite mer åt Indie-hållet ville spela sån musik och Maria drummergirl ville spela rap-metal aktig musik.

Så var det dags för våran första spelning. Då hette bandet Laika. Jag har inte koll på vilket datum det var men det var i alla fall på vårterminen tror jag. Eller så var det i början på hösten -99. På Nationernas Hus var det hursomhelst. Det var vi och två andra band. Scenen byggde vi själva av några "klossar" som man föste ihop. På den lilla ytan fick vi nästan plats med trumset, förstärkare och sångmickar. Vi körde kanske 4-5 låtar och det gick faktiskt rätt så bra. Jag minns att jag var otroligt hes. Det är inte så bra när man ska sjunga.

Vi fortsatte repa. Bytte namn till Peckish som betyder hungrig på engelska. Började spela lite runtomkring i Umeå. Hamnmagasinet, Korpnatta i Holmsund, Östra gymnasiet, Folkets hus för massa tanter o.s.v.

Julen 1999 spelade vi in vår första demo. Det var i den billigaste studion i Umeå. Man fick inte spela in alla samtidigt och ljudkvalitén blev kanske inte den bästa. Två låtar blev det iaf: "Papercorpses" och "Apoptosis".

År 2000 hände det inte så mycket. Vi bråkade och körde fast. På vårterminen gjorde vi endast två låtar. Man kanske kan kalla det en svacka. I början på sommaren gjorde vi något som jag sent kommer att glömma. Genom Josefin fick vi en spelning i hennes hemstad Skövde. Låter inte så mycket för världen men det ska jag tala om att den kvällen var nog en av de roligaste kvällarna i hela mitt liv. Spelningen gick otroligt bra. Vi fick med oss publiken som röjde framför scenen. Det roligaste av allt var nog alla konstigt roliga människor som vi träffade Fisen, Kuken och Borgström goddamn och såklart efterfesten. Jaja..nog om det.

I höstas kom låtskrivandet igång igen och vi gjorde på kort tid två jättebra låtar: "The hunter" och "Rewind my life". Dessa två låtar plus två lite äldre spelade vi in mellan 9-10 mars år 2001. Den nya demon blev otroligt bra och nu väntar vi bara på vårat genombrott.

Inom kort kommer jag att lägga upp våran nya demo här på sourze. Till dess hoppas jag att alla rockande girrls and boyys fortsätter kämpa i replokalerna, det är fan värt det! Vi ses på hultsfred!

Många rockkramar från Kicki

Av Kicki Fagerlund 28 mar 2001 14:09