Nästan hela etablissemanget, allt från de flesta politiska partierna, näringslivet och dess lobbyorganisationer, de flesta förbunden inom LO, de flesta massmedierna, ekonomer med flera anser att Sverige nu eller senare, skall gå med i EMU.
I dag är kronan "flytande", det vill säga utbud och efterfrågan styr valutakursens värde mot andra länders valutor. Om, vilket gud förbjude, vi blir medlemmar i EMU blir valutan fast att kan inte längre användas som automatisk stabilisator och därmed kompensera för förändringar i konkurrenskraften och heller inte dämpa kortsiktiga förändringar inom produktion och sysselsättning.
Som läget är nu, fluktuerar kronan och stabiliserar därmed produktion och sysselsättning. Vid en fast växelkurs kommer det att krävas en större flexibilitet i lönebildningen och på arbetsmarknaden, eftersom automatiska växelkursförändringar inte längre utgör en stabiliserande mekanism.
I klartext innebär detta, att Sveriges löntagare i en
lågkonjunktur har tre alternativ:
1. Sänka de nominella lönerna.
2. Flytta dit jobben finns, kanske utomlands.
3. Acceptera arbetslöshet.
Att dämpa och utjämna konjunktursvängningar för att undvika en alltför hög arbetslöshet i lågkonjunkturer har varit ett svenskt adelsmärke under hela efterkrigstiden. Detta
keynesianska recept fungerade bra ända till kursförändringen 1992, då kampen mot arbetslöshet övergavs till förmån för låg inflation.
Ett av de verktyg ett land har för att stabilisera ekonomin är penningpolitiken, det vill säga räntevapnet. Med detta kan en regering via riksbanken spä på ekonomin när efterfrågan behöver få en injektion. Om vi blir medlemmar i EMU, har detta vapen vridits oss ur händerna på. Då kommer en handfull bankdirektörer, utsedda av EU-kommissionen och i praktiken enväldiga, att med hjälp av räntan söka styra konjunkturerna i de 14 nuvarande EU-länderna.
Det kanske skulle kunna fungera om alla länderna samtidigt befinner sig i samma konjunkturfas. Men så förhåller det sig inte. Därtill är EU-länderna alltför heterogena i sin struktur. Vissa länder är utpräglade industriländer, andra har sin tyngdpunkt i tjänstesektorn och andra åter är utpräglade jordbruksländer.
Läget kan liknas vid om värmen i alla hushåll från Karesuando i norr till Ystad i söder skulle regleras av en termostat i Örebro.
Hur i hela fridens namn har LO lurats in i tron på EMU-projektet övergår min fattningsförmåga. Hur kan makthavarna vilja lägga över ansvaret för den viktiga penningpolitiken på sju stycken i praktiken enväldiga, oavsättliga och inför folken, ickeansvariga bankdirektörer?
De ställningstaganden som socialdemokraterna och LO tagit i denna fråga måste omprövas. Det bästa sättet att göra detta på är, att låta medlemmarna i dessa båda organisationer arrangera beslutande medlemsomröstningar, innan det irreversibla beslutet tas av en riksdag som saknar medborgarnas stöd i denna fråga.
Allan Mattsson
Medlem i Metall
Långshyttan
| Av |
Författare:
Allan Mattsson
Publicerad: 18 mar 2001 01:28
Ingen faktatext angiven föreslå
Artikeln är inte placerad. föreslå