Farliga ideologier regerar i Israel

Det är inte mycket mer än 50 år sedan staten Israel upprättades med stöd av FN efter starka påtryckningar från den sionistiska rörelsen. Det är också populärt att hävda att de fasansfulla erfarenheterna från andra världskrigets judeutrotningar övertygade världen om att judarna behövde en egen stat.

Helt naturligt har många sett stora möjligheter i att bygga upp en nation från grunden. Åtskilliga är de drömmar som knutits till det nya landet, och det är inte ägnat att förvåna att även en del i våra ögon rätt extrema idéer diskuterats på fullt allvar. Tre mål är intimt förknippade med den sionistiska huvudfåran, nämligen:

1 Israel ska vara en judisk stat.
2 Israel ska vara en demokratisk stat.
3 Israel ska omfatta det bibliska traditionella hemlandet för det judiska folket.

Punkt tre brukar tolkas som att staten Israel även bör omfatta Västbanken, eftersom exempelvis Davids och Salomos kungariken omfattade delar av detta område. Att döma av den israeliska bosättarfalangen så bör även Gazaremsan innefattas, medan Golanhöjderna inte tycks vara lika heliga. Det är lätt att konstatera att ovanstående tre punkter är oförenliga. Skulle Gazaremsan och Västbanken införlivas med Israel så skulle närmare hälften av landets invånare vara araber. Skulle man därtill ha en demokratisk stat så skulle denna stat knappast längre vara den judiska stat som sionismens anhängare tänker sig.

Att judarna en dag ska återvända till det förlovade landet är en grundval inom judendomen, men sionismen som en politisk rörelse kan sägas ha sina rötter i det sena 1800-talets nationalromantiska era. När tyskarna drömde om det tusenåriga riket så drömde judarna om Sion. Den tyska nationalromantiken urartade i Europa så småningom i nationalsocialismen, "nazismen". Staten Israel borde egentligen vara ett monument över nazismens fall, men sionismen är, om den kan definieras, en gren på raspolitikens träd.

Många israeliska filosofer, däribland högerledarna Ariel Sharon och Benjamin Netanyahu, förespråkar bestämt en judisk stat. Som politiker har de aktivt motarbetat bildandet av en palestinsk stat på de ockuperade områdena, bland annat genom att militärt och ekonomiskt bistå byggandet av judiska bosättningar med det uppenbara syftet att i praktiken införliva dessa områden med Israel. Att ge den palestinska befolkningen i dessa områden rösträtt i Israel har däremot knappast diskuterats. Pragmatiker talar istället om att förflytta palestinier till de arabiska grannländerna. Det kallar jag etnisk rensning, och jag tvekar inte att jämföra med nazismen, utan att för den skull påstå att Israel har några koncentrationsläger.

Jag har inte besökt Torsten Bodekulls hemsida, för jag tycker att man måste skilja på sak och person. På samma sätt så tycker jag att man mycket väl kan vara israelvänlig och samtidigt starkt kritisk till den ganska avskyvärda politik som förs av landets ledare.

Det är tråkigt att palestinadebatten i Sverige i mångt och mycket förefaller vara en höger-vänsterfråga. Palestiniernas sak tycks främst förespråkas av folk med vänstersympatier, medan den israeliska politiken brukar få stöd av högerkrafter. Så borde det inte behöva vara - varje människa med något ädelt i sinnet borde kunna ta avstånd från förtryck och orättvisor oavsett i vems namn de utövas. Rasåtskillnad är inte vägen till fred.

I förra veckan besökte jag Israel. En israelisk vän som lever på en kibbutz berättade för mig om när han sålde en ko. Enligt muslimsk sed är det inte tillåtet att konservera mat. Slaktar man ett djur så måste man äta upp det ganska omgående. Det är därför endast vid festliga tillfällen som man slaktar en stor ko.

Det är inte heller särskilt lönsamt att hålla kor, men häromveckan hade en grupp araber i norra Israel beslutat sig för att fira någon familjehändelse. De hade letat länge efter en ko, och slutligen fann de en på kibbutzen. De varma scener som utspelades när araberna till sist fick tag på sin ko beskrevs kärleksfullt av min israeliske vän.

Det är sådana små solskenshistorier som får mig att tro att man faktiskt en dag kan få uppleva fred i det heliga landet.

Av Mikael Malmaeus 15 mar 2001 10:09