Könsseparatister på dagis

Nu kommer verkligen debatten i gång, hoppas jag. För nåt så korkat har jag aldrig hört i hela mitt liv. Alla som uttalar sig i nyhetssändningarna kring att det blir färre män på dagis hävdar att kvinnor och män är olika. Inte bara med tanke på det som finns mellan benen utan kvinnor och män tänker olika.

En kvinnlig förskollärare säger att männen gör manliga saker med barnen och därför måste vi ha dem i barnomsorgen. En manlig förskollärare säger att han gör manliga saker med barnen och därför är en god förebild. En kvinnlig föreståndare säger att de på hennes förskola går ut med att det finns manliga lärare och handledare på lärarhöskolan som skall vara förebilder för de unga män som tänker söka till förskollärarutbildningen.

Och jag frågar mig... vad är manligt då? Och vad är kvinnligt? Har det hänt något egentligen vad gäller jämställdhetssträvan i Sverige? Till och med så föreslog en kvinnlig förskollärare att kvinn skulle positivt särbehandla män på dagis genom att höja enbart deras löner. Hur kan kvinnor vara så kåta på att få in män i barnomsorgen så att de är beredda på lägre löner?

Som grädde på moset sa en manlig förskollärare att han var ett bra tillskott till den nyseparerade familjen där mamman har vårdnaden om barnen. Han kunde utgöra en manlig förebild. Men hur skall han kunna utgöra en motbild till den man som just valt att svika/lämna/skita i sina barn?
Skulle vi ens diskutera på samma sätt om det var flest mammor som hade dålig kontakt med barnen?

Och vad är det som är så himla betydelsefullt med män på dagis som inte kvinnor kan klara? Vilken syn har egentligen kvinnor inom förskolan på sig själva? Tycker de att de är sämre? Ger inte kvinnor samma kärlek och omtanke och goda möjligheter att växa och mogna som människa?

Kan vi inte främst få vara människor. Inte är det nån skillnad på hur kvinnor och män är med barn. Och om det är det så bör vi väl bli mer jämställda i så fall. Det sägs att män busar med barnen, medan kvinnor leker. Det sägs att kvinnor ser mer till helhet medan män plottrar i detaljer. Om det är så så måste det väl bero på att människor är olika och inte främst att det skiljer sig mellan könen.

Jag tror inte att män behövs i barnomsorgen främst för att vara goda förebilder. Förebilder för vem? För männen som står för nästan allt våld i samhället, för våldtäkter och misshandel. Så på så sätt skiljer vi oss verkligen åt. Låt det kvinnliga sättet att vara människa vara det som blir allenarådande. Det finns inget som en kvinna gör som en man skulle göra bättre per definition. Kvinnor på dagis ger redan nu barnen hela kakan av att vara människa. Varför skulle de inte göra det?

Jag är så innerligt less på dessa könsnormaliseringar där teser, typ "män är från mars och kvinnor från venus", ständigt lyfts fram. Det vore väl väldans mysigt om män blev de lugna och mottagande och kvinnor fick röja och busa och sparka boll. För det mönstret är väl precis lika normalt aom alla andra mönster.

Så det var som jag tänkte och trodde, att det största hindret för jämställdhet på dagis sitter hos personalen själva. De kvinnor som menar att det finns typiska roller har fackat in sig själva och framför allt de män som de vill ha till dagis. Släpp förskolan fri, släpp människor fria. Låt oss få vara människor främst och eventuellt kvinnor och män sen. Skall det skilja nåt mellan oss människor bör det väl vara typ hårfärg eller vart kvinnor har växt upp. Inte vilket kön kvinn har!

Av Lars Eric Rännar 08 mar 2001 09:47