Ingen skola är utan mobbning

Under den tid som jag arbetat på högstadiet har jag aldrig träffat på någon elev som har tyckt att mobbning ska få förekomma. Ändå har jag aldrig under de tio år som jag aktivt jobbat för att bekämpa mobbning varit på någon skola där man inte haft eller har mobbning.

Frykenskolan där jag arbetar är inget undantag. Under min första tid på skolan upptäckte jag många olika former av mobbning. Och vi som jobbade med elevvård gjorde naturligtvis vårt bästa för att stoppa detta. Problemet var bara det att vi vuxna satt i ett rum och försökte lösa problemet medan eleverna fortsatte mobba varandra. Samtal med offer och mobbare löste sällan problemet, och alltför ofta tog det alldeles för lång tid att nå resultat.

Min idé hämtad ur en amerikansk tidskrift var att låta eleverna själva vara med och påverka. Eftersom jag arbetade nära eleverna, visste jag oftast vilka som var mobbare och offer. Genom samtal med mobbarna fick jag dem från början fem stycken att hjälpa mig att hålla ordning på skolan. Dessa killar hade under många år levt med press på sig att vara de som "drog igång" saker. Och att bryta detta mönster är inte lätt för en tonårskille som vill visa att han är någon. Nu gav jag dem chansen att visa detta på ett positivt sätt och när pressen blev för stor för kompisar, då fanns det en vuxen person att "skylla" på.

Efter detta utvecklade jag idén till att alla i åttan och nian som ville vara med och bekämpa mobbning fick anmäla sig till mig. Femton stycken killar och tjejer anmälde sig första året, och då startade vi med möten och jag fick ta del av deras tankar och idéer.

Vi enades om vissa grundläggande regler, som att elever i anti-mobbningsgruppen ska ingripa direkt om de upptäcker mobbning. Klarar man inte det, så meddelar man mig. "Skvaller", säger någon säkert, men vi tycker inte att det är skvaller när syftet är att hjälpa någon. Vi jobbar också för att få ensamma elever att känna att vi bryr oss genom att vi hejar, stannar till och pratar. Några i gruppen kan också ta på sig att ta med en ensam elev till matsalen och ut på byn. På detta sätt har vi kunnat få en del ensamma elever att få bättre självkänsla och sedan våga knyta egna kontakter. Vi lyckas naturligtvis inte alltid, men vi försöker alltid. Om vi inte lyckas, då kopplas exempelvis kurator in.

I dag består gruppen av 53 elever som har mycket olika bakgrund, en del har varit mobbare, några mobbade. Tanken är att gruppen ska spegla alla elever på skolan. Fördelen med att ha elever som jobbar mot mobbning är att de vet var, när och hur mobbningen förekommer. De vet också vilka som mobbar, blir mobbade och då kan man ingripa snabbt. Den riktigt stora vinsten är att när man som vi, pratar mycket om mobbning, då ökar också medvetenheten hos alla och vi blir mer observanta på vad som försiggår runtomkring oss.

Vårt mål är att få en helt mobbningsfri skola där ingen elev ska behöva vara rädd för att utsättas för kränkande behandling och vi i gruppen inser klart och tydligt att då får man aldrig lägga av detta arbete, för trots att vi har ett mål och en strategi för att motverka mobbning, så har vi inte lyckats utrota den. Därför kommer vi att fortsätta vårt arbete och hoppas att vi får ännu fler med oss.

Av Marianne Andersson 05 mar 2001 09:33