Palme, nazism- och kosmetikapolitiken

Sverige är utan tvekan en av de ledande länderna i kosmetikapolitik. Jag minns inte när jag hörde ordet för första gången men jag fick ett exempel beskrivet för mig av Staffan Heimersson och jag blev alldeles kall.

Under åttiotalet så var det på modet och socialt lönsamt att förkasta Sydafrikas apartheidregim. Man klistrade helt enkelt på en mascara att Sverige bojkottade handel med Sydafrika samtidigt som dispenser delades ut till en mängd viktiga företag. På så vis vaggades folket in i tron att Sverige var mot apartheid trots att delar av handeln fortsatte.

Sveriges neutralitet är galjonsfiguren för denna politiska illusion och för det svenska politiska världssamvetet
är det ett självbedrägeri som är ytterst nödvändigt.

Andra kännetecken för mascara-politik är just att det ibland sminkas och målas med all iver och kraft. Exempel här är Rosenbads agerande i Bofors-affären. Man dolde, ljög och förnekade. Det kanske inte fanns så mycket att dölja men tack vare att man gjorde det så fick affären en viss "Watergate-sjabbighet" över sig.

Denna företeelse finns självklart i andra länder av varierande grad och form men accepteras absolut inte så ogenerat som i just Sverige av såväl utövare som mottagare.

Exemplet ovan må vara från länge sedan men problemet har muterat och genomsyrar samhället precis förr.

I brist på kreativitet och delvis avtrubbade läsare så har nu massmedia börjat med detta. Jag kan till min förvåning notera att de som egentligen skall avslöja detta konstitutionella fejkande själva börjar deltaga i ett gediget sminkande och målande och detta med en politikers karakteristiska strutsmentalitet:

I väntan på att Bosse Schöön skall bevisa att Nils Ferlin, Folke Pudas och Skogsmyran också har haft samröre med nazister så har Gummesson från TV4 publicerat en bok där det visat sig att Palmes föräldrar hade bekanta med spastiska högerarmar.

Det finns flera ämnen värda lite extra granskning på området Olof Palme: Hans ljugande och ständiga positions-bytande i Lennart Geijeraffären, åtalsimmunitet mot statliga tjänstemän, de förtäckta försöken att kontrollera massmedia, sättet att dumpa kärnkraften på framtiden via Linje 2, dubbelmoralen som framtonade mellan fredsmäklande och vapen-exporterande samt effekten på Palme av dennes värnplikt i den då redan sönder-infiltrerade svenska underrättelsetjänsten.

Hela Moskva-andan som genomsyrade Sverige i alla departement och instanser började luckras upp månader efter den där kalla februarikvällen. Man kan undra vad som hade hänt om Palme fått leva:

Hade då Rosenbad packat samman mer totalitärt som Tjeckoslovakiens regering när kommunismen kollapsade? I stället började vi långsamt, långsamt vakna till liv, låsa upp de tredubbla låsen, stänga av TVn som basunerade ut partiets skval, gå ut på våra högt taxerade gator, öppna krogar och så småningom förvandla staden till en Stad och landet till ett Land.

Någon sådan debatt tillhanda hålls inte av TV4. Gummesson tycker det är lättare att sitta och peka pinne och hänge sig till effektsökeri över det faktum att Palmes föräldrar precis som en stor klick av överklassen i hela Europa under denna tid var nationalsocialister. Detta i en tidsålder där informationen inte direkt flödade fritt och fort och flygblads-propaganda faktiskt lönade sig.

Det är ingen slump att Gummesson står i relation till TV4. TV4 är dom som sminkar bäst. En gång i tiden polerade Palme och Ingvar Carlsson det svenska världssamvetet. I dag gör Persson det i kalott men, med all hjälp av TV4.

Det är lättare att måla ut en välfrisserade pilsnerslyngel och ett antal fullblodspsykopater som ondskans symboler än att försöka granska LO:s och Arbetsförmedlingens passiva roll under trettio års diskriminering när välutbildade professorer kastas in i grovdiskar och spärrvakts-kurar.
Det ger nog en väldigt genuin känsla att man gör något när man kastar fram en kamerakåt Jonas Gardell som får dra gamla, torra skämt än den känsla som uppstår när man inser att vi själva applicerar delar av nazisternas metodik när vi förtrycker samer.

Det hela rimmar dåligt och TV4:s trovärdighet blir inte bättre av att man tillåter soffplats åt Jan Myrdal som på fullaste allvar vurmade för folkmord i Tibet på bästa sändningstid eller det faktum att man under 90-talet släppte fram Michael Alonzo till podiet. Alonzo som då var ordförande i en antirasist organisation.

Alonzo som själv gjort rasistmusik och texter som "Död åt alla blonda svenska vikingar." Självklart kan en människa utvecklas och skall inte dömas alltför hårt för gamla synder men vad är då vitsen med att timme ut och timme in leta rätt på fossiler som stått på nazisternas sida... för 65 år sedan.

Rasism och främlingsfientlighet är en stor fråga i dag men den kommer att lösa sig själv.

Om 300 år kommer Europa vara så beblandat att det inte kommer finnas tid och plats för stollar som påstår att en ras/ideologi är bättre än en annan eller att man inte får slå någon för dess hudfärg eller uppfattnings skull
såvida vi inte avskriver lite land där dessa extrema typer kan få bygga upp sin alternativa tillvaro.

Dock är det långsamma övergåendet ingen ursäkt och en klen tröst för de som drabbas av extremisters gärningar i dag.

Jag efterlyser en bred, öppen och nyanserad debatt där vi djupt och brett forskar i roten till det onda och där vi pratar om beteendet och brottet som något som är frikopplat från hudfärg, religion och åsikt och inte bäddar för mer klyftor genom särbehandling. Vi behöver diskutera praktiska problemlösningar för alla typer av ofredande. Allt från folkmord till diskriminering.

Kanske det inte går med prat, politik och retorik. Kanske måste vi förstå att vår egen inverkan är resultatlös under vår egen livslängd. Vi kanske måste släppa fram den kraft vi håller på att förlora men vars frukter vi prisar så högt: Kärleken.

Det känns emellertid som om det kvittar om Palmes pärons polares politiska schattering.

Av Stefan Holmqvist - SHQ 01 mar 2001 17:12