PAUS del 2

PER, TRÄSLÖJDSLÄRARE, LÖVGÄRDESSKOLAN
"Han gjorde ingenting i slöjden. Jag hotade med underkänt, då tillverkade han en spargris. Under hela terminen blev det en spargris. Dessutom behövde han i princip bara limma ihop bitarna som jag fick såga till åt honom med bandsågen".

JÓZSEF
"Vi fick ju inte använda bandsågen!"

STEN-ÅKE, KLASSFÖRESTÅNDARE, KATRINELUNDSGYMNASIET
"Jag kan inte riktigt förlåta honom för att han bjöd min son på grogg när vi var på väg till Sunne för att åka skidor. Jag körde bussen, en dubbeldäckare och min son sprang omkring lite som han ville. József och några till satt och drack och han gav blandningen till min son som tog en klunk. Han var bara sex år. Jag anmälde det för rektorn, som var nykterist och han kallade in József på sitt rum. Den fräcka jäveln erkände dock utan omsvep. Rektorn blev så paff att han bara lät honom gå. Sen var det så att jag hade matte för några andra klasser också och en tjej berättade för mig hur József en dag hade klivit rätt in på toaletten där hon satt och bara stått kvar där. Hon hade glömt att låsa dörren. József klampade in och bara stod och glodde på henne. Hon fick skrika åt honom att gå för att han skulle reagera överhuvudtaget. Jag berättade det här inför hela hans klass... lustigt".

BERTIL, SPRÅKLÄRARE, KATRINELUNDSGYMNASIET
"Jag anordnade resor till London varje år. József följde med när han gick första året. Det var i februari. Hela resan över gick han omkring och var full. På tåget från Harwich till London var han aspackad och sprang omkring och viftade med en litersflaska whisky. Jag fick onda aningar. Det blev lite klagomål på hotellet och jag tror inte han var med på mer än en av de tolv inplanerade utflykterna".

JÓZSEF
"Det var ett bra hotell, man kunde köpa marijuana av en svart kille i receptionen. En amerikan frågade mig om jag visste var man fick tag på det och när jag faktiskt visste, blev han så glad att han kom upp till vårt rum och delade allt med oss. Jag hade fått nys om marijuanan av två tjejer som var med på resan. De var svaga för svarta män och hade flirtat med killen i receptionen och han hade erbjudit dem hasch. Vi var i London sju dagar. Jag såg aldrig Big Ben".

PETER, FÄNRIK, I21 SOLLEFTEÅ
"Plutonens första nattövning leddes av József. Han tyckte nog att allt gick rätt bra. Dagen efter skulle vi ha lektion och jag fick äran att fråga honom hur det kom sig att tältet låg kvar i skogen".

KURT, MATTELÄRARE CHALMERS
"Han var inte flitig men ingen stjärna på tentorna, i alla fall inte i början - jag tror att han lyckades skriva en femma på sista faktiskt. Men i början var han riktigt lat. Det var väldigt påtagligt. En gång när jag frågade hur många det var som hade gjort en speciell uppgift som jag skulle ha till grund för den dagens övning, räckte han upp handen. Jag skrattade rätt ut och sa "Du!!?" Hela gruppen skrattade högt. Det var inte meningen att vara elak men det var ju väldigt roligt".

CATHARINA, LÄRARE FYSIKALISK KEMI, CHALMERS
"Eleverna visste inte hur mycket vi kände till om dem, men allt skvaller nådde oss också. Mina kollegor höll på och skratta ihjäl sig när jag fick hela problemgänget i min grupp. József ingick där också. Nu var det väl inte så stora problem mer än att de festade friskt och missade en del tentor. En hel del tyvärr".

FREDDY, LÄRARE & STUDIEREKTOR FYSIKALISK KEMI, CHALMERS
"Tre gånger tror jag att jag fick förhandla med CSN så att József skulle få behålla sitt studiemedel. Sen hoppade han av i alla fall. Ett år drygt hade han kvar".

----
Jag är trött och behagligt varm, ensam i mörkret under täcket och jag behöver inte bry mig om någonting. Ingen kan kräva något av mig, inte ens jag själv. Jag är fri. Inte så fri som jag hade hoppats men en liten frist har jag fått. Jag får mat, rena kläder, tabletter som gör mig trött. Ibland kommer det folk hit och besöker mig. Vi låtsas inte om någonting. Och ingenting har egentligen hänt. Världen snurrar på. Men jag är fri. Om några veckor får jag gå ut. Jag vet inte om jag vill. Jag trivs här. Med kärringarna som sitter och skrattar hysteriskt i rökrummet. Med de tråkiga plastmuggarna vi får kaffe i. Jag drömmer horribla mardrömmar. Det känns nästan som om jag vore vaken. Är det Gud som vill göra sig påmind. Jag tror ju inte på honom. De punktmarkerar mig. Sitter och vakar på natten. Jag känner att jag lurar dem. De kan aldrig veta vad jag tänker. Jag tänker på bockkranen på Eriksberg. Det blir ett högt fall. Säker död. Jag har listat ut hur man kan ta sig ut. Jag kan om jag vill och de vet ingenting. De säger att jag inte kommer att vara här så länge. Det ska lugna mig är det nog meningen. Först tror jag på dem. Sen blir jag förbannad när jag fattar att de bara säger så för att de har lärt sig det. Det går ju inte att lita på dem. I deras ögon är man för alltid dömd. Det här är den bild de har av mig och de kommer aldrig att få någon annan. Vi kommer inte att ses igen. De tror säkert att jag kommer att bli en ny återkommande gäst här men det är inte min plan. Jag ska till ett annat mycket lugnare ställe med mycket blommor och vackra stenskulpturer. Det är första och sista gången ni ser mig här. Det är knappt så att jag får låsa toalettdörren. Duscha med låst dörr är uteslutet. Jag kan ju spola ut mig i avloppet. Jag har slutat med en och en halv portion. Äter en halv nu. Började bli fet. Jag låg och onanerade som enda fysisk aktivitet. Läser en del. Gav mig på "Brott och straff" som jag länge velat läsa. En otroligt bra bok. Jag har varit och handlat på pressbyrån. Med sällskap givetvis, men ändå. Köpte en låda havrekakor som jag åt upp på en gång. Äta och röka är väl egentligen det jag gör mest här. Ringer lite också. Sover mycket fortfarande. Hemma en natt. Det gick inte, jag gick ner igen. Blev rädd för något. Jag lovade att komma tillbaka om det kändes fel hemma. Det gjorde det. Kraven kom tillbaka. Jag vill inte ha dem. Jag vill bara ha mig. Jag kan ingen annan.
----

PITA, TEATERPEDAGOG OCH SKÅDESPELARE
"Jag gillade hans röst från första början. Han ringde och undrade om kursen. När han kom var han lite sen. Ett sätt att utmärka sig med en gång. Han är mjuk men lite osäker. Vill väldigt mycket. Han har en väldigt fin närvaro. Vi fick en bra kontakt redan väldigt tidigt. Jag tycker om honom".

Av László Hágó 25 feb 2001 11:04