Bryt tabut - diskutera demokratin!

Är demokrati verkligen det upphöjda, överlägsna och underbara system vi får lära oss varje dag i skolan? Oavsett om svaret är ja eller nej på den frågan förklarar det inte varför det är sådant tabu att diskutera den.

Är svaret "ja" mår ju saken bara bra av att luftas, så att ingen glömmer hur bra och viktigt det är. Skulle svaret vara "nej" är det hög tid att man tar reda på vad som vore bättre. Men det är knäpptyst. Försöker någon höja rösten blir den kallad anarkist, högerextremist och/eller samhällsfara innan någon egentligen hunnit lyssna på vad det var den försökte säga.

I skolan har vi ibland speciella "demokrati-dagar" kanske kallas de inte direkt så, men det är vad det är. Man får inte ifrågasätta demokratin i skolan, det står i skolplanen, lärarna måste stå orubbliga i sitt försvar av vår svenska demokratimodell.

Har jag någon gång försökt diskutera vad begreppet demokrati egentligen innefattar har jag alltid fått något i stil med "det här är demokrati, thats it, det är fantastiskt, now shut up" till svar. Man kan ju fatta misstankar för mindre, egentligen.

Vi har aldrig fått förklarade för oss eller diskuterat andra styrelsesätt, som diktatur, individstyre eller anarki. Vi har knappt diskuterat om det är mer demokratiskt med direkt demokrati än representativ sådan. Vi har aldrig diskuterat vilken moralfilosofi som ligger till grund för demokratin. Det enda vi har fått höra är saker om den svenska demokratimodellens förträfflighet. Jag menar inte att det är konstigt, eller att demokrati inte faktiskt är förträffligt det är en helt annan diskussion, en diskussion jag gärna skulle vilja se och vara med i, men det är värt att ifrågasättas eller åtminstone uppmärksammas.

Vill skolan fostra oss till självständiga, fritt tänkande individer, eller till kuggar i samhällets maskineri och lydiga arbetare? Vad utger sig skolan för att vilja? Och vad vill vi själva?

Ska vi ha en riktig demokrati, en som inte bara är för syns skull, så måste medborgarna vara medvetna i sina val och ha mycket att säga till om. Man får aldrig sluta ifrågasätta, även om samma "sanning" visar sig vara rätt gång på gång. Särskilt då! Om vi aldrig diskuterar vårt systems fördelar och brister obs: OCH brister! kommer till exempel nynazister alltid kunna känna sig tuffa och "underground" som tycker något förbjudet, tycka att de kommit på något som andra försöker dölja. Varför ge dem den glädjen?

Personligen gillar jag inte demokrati så speciellt, men är osäker på att det finns något system som faktiskt fungerar bättre och mer rättvist. Men det känns konstigt att veta att jag, om jag inte läst mig till det själv, skulle kunna ha gått i skola i 12 år, säkert mer, och aldrig hört talas om något sådant som individstyre. Och eftersom vi har demokrati vill jag veta varför, vilken filosofi som ligger bakom, vilken historia, vad alternativen är; jag vill inte bara gapa och snällt ta emot ett "därför" och det finns fler med mig. Men inget av detta vill skolan ta upp, sällan heller samhället i övrigt.

Jag är redan en relativt övertygad demokrat, och jag blir gärna mer övertygad om det finns anledning. Men eftersom det aldrig, aldrig tas upp till diskussion, finns det ingen anledning, inga luftade, krossande argument för demokrati som det överlägsna systemet. Det skapar misstro, fler icke-tänkande robotar och fler anti-demokrater vilka i och för sig allt som oftast även tillhör den senast nämnda kategorin. Är det verkligen meningen? Ska det vara så?

Alternativ demokratisyn:
anarchism.net - anarkokapitalism
crimethinc.com - diy-anarkism

Av Gisela Jönsson 20 feb 2001 13:32