Stackars soldatens ohälsa

Att lösa en konflikt genom att kriga och döda varandra är den mest primitiva metoden att hantera en motsättning. I ett krig löper de som deltar alltid en risk att förlora, skadas och till och med att dödas. Man löper dessutom risken att faktiskt förlora om man krigar.

Nu går debatten om "hur" soldatens hälsa negativt kan drabbas i krig. Har någon tidigare trott att aktivt krigande på något sätt skulle befrämja eller ens upprätthålla någons hälsa? Om händelsevis en soldats hälsa påverkades positivt genom att aktivt deltaga i krig, vore det något som politiker och höga militärer skulle se som gott och vitaliserande? Att hälsan påverkas negativt av att aktivt delta i krig kan var och en själv förstå.

Debatten förs nu på högsta politiska nivå, det har blivit lite av Europa mot USA. Men potatisen är het som en härdsmälta. Ingen politiker är utrustad med så mycket civilkurage att han/hon får gehör för sin kritiska röst. Nyligen blev Tysklands försvarsministers anklagelser mot USA:s användande av utarmat uran, i bombningar i Bosnien-Hercegovina och provinsen Kosovo, nedtonade av Tysklands utrikesminister.

Tyskland kräver istället av USA ett fullstandigt klargörande av de hälsorisker soldaten löper i kontakten med utarmat uran som används för att spränga hål i krigsmaskiner! Vore det inte mer seriöst om man istället krävde ett fullständigt klargörande av alla de hälsorisker en soldat utsätter sig för i krig. Det vill säga om man nu är intresserad av soldatens hälsa.

På något sätt så vill man framställa användandet av utarmat uran i krig som något helt omoralisk, barbariskt och helt vedervärdigt. Tänk om det inte är det utarmade uranet som är det största hotet mot soldatens hälsa, det kanske finns andra större hälsorisker?

Är skador från fiendens krigsmaterial att föredra? Soldater har alltid blivit skadade i krig, ibland med en kroppsdel bortskjuten som lett till ett gravt fysiskt handikapp eller också har de blivit mentala vrak som föjld av de avskyvärda upplevelserna ett aktivt krigande alltid medför för den enskilde individen.

Varför ska man bry sig mer om vissa skadliga effekter på den krigande soldaten än andra skadliga effekter? Varför är det värre att skadas av utarmat uran än att till exempel få sitt könsorgan eller delar av hjärnan bortskjuten, vilket man faktiskt riskerar i ett krig? Det kan inte finnas mer eller mindre acceptabla skador för den enskilde soldaten och om det fanns vem skulle sätta den skalan?

Kanske skulle våra "ömsinta" omtänksamma politiker som sänt den unge mannen till krigszonen bedöma detta? Är det värre för den enskilde soldaten att få livslånga, kanske dödliga, skador om det kommer från det egna krigsmaterialet än om det kom från fiendens? Knappast, man kan inte bedriva ett krig i ena sunden och den andra tänka på de risker som de krigande utsätter sig för.

Börjar politikerna få dåligt samvete för att de skickar unga män till fronten med risk för hans mentala och som i detta fall fyska hälsa, eller vad är det frågan om?

Vore det inte mer hedersam strävan att låta oskyldiga barn slippa riskera att stympas genom att kliva på landminor? Man riskerar även att handikappa och döda fredligt sinnande ur civilbefolkningen genom granateld. Civilbefolkningen drabbas hårt i krig och hur ska man skydda dem? Vem tänker på deras hälsa? I den pågående debatten verkar det som om, man inte använde sig av utarmat uran så vore det en "god och hedersam krigsandling". Är man intresserad av att göra goda gärningar bör man i första hand hålla sig borta från eller stödja krigiska handlingar.

Att bedriva krig och i förlängningen döda andra individer på ett civiliserat och hedersamt sätt går absolut inte. Krig är, har alltid varit och kommer för all framtid att vara förknippat med förödelse, våldtäkt, stympning av människor och absolut allt annat inom tragedi- och barbari-branschen. Alla fösök till "hedersamma och omsinta" ideer från politikerna om vad som är tillåtet i ett krig är ett spektakulärt spel för gallerierna.

Slutligen, att eliminera användandet av utarmat uran i krig är en god strävan om, och endast om, man därefter fortsätter eliminera alla de övriga allvarliga hälsorisker som de krigande och oskyldiga civila riskerar att drabbas av.

Därvidlag kan det vara en god föresats, den att politiker börjar intressera sig för soldaternas ohälsa. Vilka aktiviteter i ett krig kommer i framtiden att bedömas som riskfria ur hälsosynpunkt och för vem blir det riskfritt? Efter denna debatt kanske man kan vänta sig fler områden som anses vara alltför riskabla för soldaten. Detta nya hälsoarbete kan man bara önska välkommet.

Kan man till slut hoppas på att makthavare och militära potentater slås av den självklara tanken att allt krig faktiskt är farligt ur hälsoaspekt för dem som aktivt deltar men även för fredligt sinnande civila. Dock måste man tillåtas tvivla på en så pass insiktsfull fortsättning.
Krig kommer alltid att förbli en smutsig och vedervärdig mänsklig handling. Krig styrs av våra mest primitiva och barbariska impulser och stöds och bedrivs av dem som har svårast att tygla dessa impulser.

Av Gerth Hedov 06 feb 2001 11:40