Anledningen är att museet under den kommande helgen har ett musiksamarbete med Sony. Det ska finnas en Sonyapparat i varje utställningssal i museet. Det ska spelas musik, Gunilla von Bahr ska spela vid visningar genomförda av intendenten Sören Engblom.
Sony ska betala entréavgiften under helgen. Museet hoppas på en ny och yngre publik än vanligt.
Robert Weil och konstnärerna Marie-Louise Ekman och Dan Wolgers anser denna sponsring stötande. I ett brev till Kulturdepartementet förklarar Dan Wolgers att han aldrig fått tillfälle att diskutera museets verksamhetsinriktning, sponsring etcetera.
För Robert Weil tycks arrangemanget med Sony räcka, han har inte beretts tillfälle att diskutera sponsring heller.
Det hör till saken att samarbetet med Sony utspelar sig under två dagar, mellan två viktiga utställningar, en om modernismen och Rose Marie Trockel-utställningen.
Avhoppen blir mycket uppmärksammade i media, inte minst i Dagens Nyheter. De tre avhopparna är inte kända för sin blyghet, ingen av dem torde kunna misstänkas för att vara ett offer. De "har aldrig beretts tillfälle att delta i en diskussion om museets inriktning och om sponsring."
Men museet hade under senhösten ett seminarium med en nordisk expertpanel som hade som tema "Moderna museer, behövs dom?" Seminariet ägde rum i museets hörsal, det var öppet för allmänheten. De tre som hoppar av museets styrelse för att de inte beretts diskussionsmöjlighet kom aldrig till seminariet eller tog i varje fall inte aktiv
del av det.
Kan de endast diskutera i styrelsemötets slutna rum? I så fall, har de bett om ett extra styrelsemöte för att diskutera museets framtid, eller..?
Dagens Nyheter har ända sedan David Elliotts ankomst ifrågasatt hans lämplighet. Gör museet en bred utställning är den för bred, är den smal är den för smal, det är fel på lokalerna, det är fel på hängningen, David Elliott klär sig fel, David Elliott är arrogant. Som journalisterna Ulrika Knutson och John Peter Nilsson konstaterar i en stor artikel i Månadsjournalens decembernummer 2000 så utvecklas kritiken till ren mobbning.
Det intressanta är att Dagens Nyheter inte samtidigt synar sponsring på andra museer. För att hålla oss i Stockholm så har Nordiska museet en utställning i sin entréhall under nästan ett år, i samarbete med Allt om mat. Tre datorer levererar recept utanför utställningen. Jämfört med en utställning på liknande tema på Nationalmuseum är utställningen en smula torftig, den förefaller inte vara kopplad till de fasta utställningarna, den beskriver matvanor under trettio år. Reagerar Dagens Nyheter? Någon indignation kan inte spåras. Kan det bero på att Lars Löfgren sedan sin tid på Dramaten har varit medias älskling?
Historiska museet har ont om pengar. Det skall egentligen visa Sveriges historia in mot 1500-talet tror jag. I flera månader kommer det att i en av de stora salarna stå en vacker glasutställning med modernt konstglas som Kosta Boda gjort, av en typ som man tidigare visat i sina visningslokaler. Visningen legitimeras av en monter med glas från museets samlingar. Här får alltså ett glasbruk disponera en stor hall. Och Dagens Nyheter? Ingen indignation.
Det fulaste som finns när det gäller sponsring är om ett tobaksbolag eller ett spritbolag sponsrar. Så skedde i höstas på Millesgården. Inga avhopp från styrelsen, ingen indignation från Dagens Nyheter. Det är alltså skillnad på folk och folk och man undrar hur det kan komma sig och varför.
Torsdagen den 26 januari förklarar Weil i Dagens Nyheter att inget annat museum i hela världen skulle ställt upp på samarbetet med Sony. Lars O Ericsson representerar Dagens Nyheter på en offentlig debatt i Stockholm, med konstkritiker, och han förklarar att Moderna museet är en hora.
Fredagen den 27 tvingas tidningen erkänna att Sony ett par veckor tidigare haft en liknande samarbete med Statens Museum for Kunst i Köpenhamn, ett av Nordens största och mest prestigefyllda museer. Lördagen den 28 januari har Dagens Nyheter en stor nidbild av David Elliott med en beledsagande ytterst hånfull artikel. Mobbning förkastas av Dagens Nyheter om den sker utanför huset, men det är tydligen en annan sak om tidningen själv utför mobbningen.
Vad är orsaken till denna affär? Klarar de svenska konstkoketterierna inte en utländsk chef? Eller är det så enkelt att två av tidningens konstkritiker båda var intresserade av museichefstjänsten?
David Elliott är oerhört konstkunnig, passionerat engagerad av konst. Han är en europeisk intellektuell av en dignitet som Sverige saknar. För ett par år sedan valdes han till ordförande för den prestigefyllda museikommitté som omfattar världens ledande museer för modern konst, CIMAM.
Museets utställningar uppmärksammas i utländsk press, och för första gången på mycket länge finns det också efterfrågan på dem i utlandet. Får David Elliott någon erkänsla för det i svensk press? Nej.
Av Birgitta Lönnell 30 jan 2001 17:35 |
Författare:
Birgitta Lönnell
Publicerad: 30 jan 2001 17:35
Ingen faktatext angiven föreslå
Artikeln är inte placerad. föreslå