Kyrkans och marknadens demagoger

Välfärden innebär för många goda tillgångar och stort överflöd, ekonomiskt och praktiskt. Samtidig drabbas många av knappa resurser, sviktande hälsa och utslagning. En självklar utgångspunkt, för de flesta av oss, är att vi alla har ett individuellt ansvar.

Samma låt 1993 och 2001
-o-

År 1993 utgavs ett biskopsbrev under titeln "Rika och fattiga".

I det argumenterade Svenska kyrkans företrädare med hjälp av bibelcitat. Näringslivsfolket utifrån marknadsekonomiska formler. Representanter från båda håll visade prov på stor personlig övertygelse.

I år har biskop KG Hammar kommit med nya uttalanden på samma tema. Samma parter - samma argument - samma sturska självsäkerhet.

Parterna tycks mest argumentera i avsikt att förmå varandra att ansluta sig till den motsatta partens synsätt, verklighetsuppfattning, människosyn eller t. o. m. om vilka politiska beslut som är mest angelägna... Att försöka med det i en och samma diskussion är inte fruktbart. Jag tycker det är oklokt.

Religiösa ledare i moderna demokratier har att verka under rådande politiska majoriteter. Näringslivets företrädare i moderna demokratier tar för givet att det ska finnas utrymme för olika religiösa och ideologiska inriktningar. Båda parter sig ofta vara "opolitiska" men menar sannolikt "partipolitiskt obundna".

Då den ena parten ensidigt citerar bibeln och den andra lika ensidigt refererar till marknadsekonomiska teorier, går det knappast att nå fram till en gemensam och konkret handlingsplan mot fattigdom. Däremot skulle det kunna vara möjligt, och lämpligare, att nå dithän genom att exempelvis organisera gemensamma projekt. Det skulle ge båda parter utrymme att tillämpa och nyttja sina respektive kunskaper, resurser och verklighetsuppfattningar. Vidare skulle båda parter ha möjlighet att formulera resultatmål som är tillfredställande ur deras respektive utgångspunkter.

-o-

Slutsats:

Naturbundna förutsättningar som årstidsväxlingar, regionala och lokala betingelser samt olika sedvänjor och kunskap var under långa tider stabila villkor som fick tas för givna.

Det var inom familjen, gruppen och släkten man mobiliserade kunskapsförmedling, resursfördelning, hjälp och vård över generationsgränserna.

Man fick lita till varandra.

Men idag har dataprogram, chips och applikationer en livscykel på 18 månader.

Gamla tiders erfarenheter och kunskaper ärvdes från gammal till ung. Eventuell kunskapsöverföring går nu i motsatt riktning.

-o-

Vad säger kyrkan för att bemöta marknadsrealisterna på den punkten?

Av Ulf Lönnberg 25 jan 2001 09:20