Hårdare tag hjälper inte

Unga icke-straffmyndiga förstagångsförbrytare ska bemötas med "ordentliga åtgärder". Huvudförslaget är att inrätta en ungdomsdomstol.

Statens institutionsstyrelse SiS välkomnar ett samarbete med KRIS i syfte att hitta alternativa livsval för unga kriminella. Men då krävs ett mer nyanserat synsätt på problematiken kring ungdomsbrottslighet. Att bara kräva hårdare tag och döma ut stödåtgärder som kontaktmannaskap som flum håller inte. Kriminalitet går ofta hand i hand med problem med missbruk, skola och familj. Den viktigaste uppgiften är att skapa alternativ till en kriminell livsstil och bygga upp den unges självkänsla.

Ungdomsbrottsligheten är ett samhällsproblem som kräver mer omfattande insatser än vad som görs i dag. Detta speglas inte minst i den dokumentation som gjorts av ungdomarna vid SiS särskilda ungdomshem.

Av de ungdomar som 1997 skrevs in hos SiS hade i stort sett samtliga varit inblandade i olika brott.

Av dessa var en tredjedel under 15 år. 81 procent hade åkt fast för polisen för något brott och drygt hälften hade någon gång varit i häkte eller fängelse. 41 procent av pojkarna hade begått mer än 30 brott under året före inskrivningen.

Siffrorna talar sitt tydliga språk. Såhär långt ska det inte behöva gå. Insatser som satts in tidigt för att förhindra brott hade självklart varit önskvärt. Samtidigt är det inte så att dessa ungdomar inte fått någon hjälp. I själva verket har majoriteten en lång historia av olika samhällsinsatser bakom sig. Det är uppenbart att socialtjänstens insatser måste bli effektivare. Tidiga varningssignaler måste tas på största allvar.

Hur ska man då hjälpa den grupp ungdomar som redan tidigt utvecklat ett kriminellt beteende? Börge Hellström betonar vikten av att beröra och skapa en relation till unge. Just detta är centralt inom SiS. Varje ungdom som tas in för behandling får en egen kontaktperson som arbetar med den unge och följer denna över tid. Och visst är det viktigt som Börge Hellström påpekar att konfrontera den unge med sitt kriminella beteende.

Inom SiS har vi också särskilda behandlingsprogram för att bearbeta en kriminell fixering. Men det räcker inte. De mest påfallande med gruppen ungdomar hos SiS är att de har problem på i stor sett alla livets områden. Ett liv utan kriminalitet är inget liv om det inte kan fyllas med något annat som känns meningsfullt. Vilken framtid har en ung människa med trasig skolgång, missbruk och vars enda vänner finns i kriminella gäng?

Det gäller alltså att erbjuda något som ger hopp om en annan framtid. Det kan handla om möjligheter att träffa andra ungdomar utanför den gamla umgängeskretsen. Att upprätta kontakten med en förlorad förälder. Eller inte minst - att satsa på utbildning.

Många av ungdomarna hos SiS vittnar om skolk, misslyckande i skolan och mobbning. Nästan hälften beskriver sin skolgång som avbruten. Hos SiS är det kanske första gången de får en undervisning som är anpassad till deras behov. Vi är många inom SiS som har sett hur en reparerad skolgång kan innebära ett nytt självförtroende och nya framtidsplaner hos unga människor.

Att satsa på skolverksamheten är därför ett sätt att skapa möjlighet till en bättre framtid för ungdomar med tung social problematik. Under det kommande året gör SiS en översyn av skolverksamheten vid samtliga ungdomshem. Målet är att säkra undervisningskvaliteten och höja kompetensen hos lärarna för att ännu bättre tillgodose behoven hos våra ungdomar.

SiS är heller inte främmande för tanken att sätta in fastare åtgärder mot ungdomsbrott. Men det måste kombineras med ett vårdtänkande. Detta var bakgrunden till den nya påföljden sluten ungdomsvård som - ursprungligen på förslag från SiS - infördes den första januari 1999. Reformen innebär att ungdomar mellan 15 och 17 år i stället för fängelsestraff kan dömas till kvalificerad behandling på ett särskilt ungdomshem.

Straffet tidsbestäms utifrån hur grovt brott som den unge begått. Med den nya påföljden undviker man de skadeverkningar som en fängelsevistelse kan få för en ung människa men förenar samtidigt detta med samhällets krav på hög säkerhet och den unges behov av kvalificerad vård. Genom det gensvar som reformen fått vet vi också att det fanns en efterfrågan på en sådan verksamhet. Den ursprungliga planeringen gällde 10 platser. I dag avtjänar ett 60-tal ungdomar en dom till sluten ungdomsvård.

Men det räcker inte att utveckla verksamheten inom SiS. En kritisk period infaller oftast när den unge ska återvända till samhället efter tiden på institution och bygga upp ett nytt liv. Det är då det behövs massiva insatser från socialtjänsten. Här har även frivilligorganisationer som KRIS en väsentlig uppgift att fylla.

Det är också viktigt att komma ihåg att återfall i brott eller missbruk oftast inte beror på att ungdomarna inte vill skapa sig en ny tillvaro. Genom intervjuer med ungdomarna på de särskilda ungdomshemmen vet vi att dessa verkligen vill ha hjälp på en mängd olika områden. Det är SiS uppgift att tillsammans med kriminalvården, socialtjänsten och frivilligorganisationer hörsamma dessa rop på hjälp. Ett utökat samarbete är angeläget för att minska kriminaliteten bland unga i framtiden.

Av Sture Korpi 25 jan 2001 09:49