Från ett före detta såpafreak

En stor del av svenska folket befinner sig i en dokusåpa-neuros mig inkluderad, men tro det eller ej, flera av oss som tittar är faktiskt sociala och även utomordentligt intelligenta.

Men vad är det som får oss att titta på uthungrade människor på en öde ö, kramandes en träpinne som de vunnit i en relativt barnslig tävling. Varje vecka i ö-rådet sparkades den ut som inte hade lyckats få inträde till den heliga pakten.

Vi tittar på en hop människor i en grå barack på en leråker i Stockholm där de skall samsas med kaniner och en råtta som bosatt sig under baracken. I de sista avsnittet av Big Brother uttalade sig Paula om att hon till och med hade börjat tycka om råttan. Det påminner mig om en fånge i en isoleringscell som endast har en råtta som sin bästa vän.

I detta inferno kom låten "mediahora" till och hör och häpna, den har hamnat överst på topplistan.

I Stenbecks bar pucklar man på varandra med järnrör mellan suparna. En del av deltagarna ser ut som om de inte visste hur de hade hamnat där, "visa mig vägen hem".

Här är bara ett fåtal såpor nämnda av alla de som spottas ut i teve varje kväll men samtliga genomsyras av mobbning, hämnd, hat, svek och falskhet. Ribban måste sänkas efter varje avsnitt, allt för att nå högre tittarsiffror. "Huset, hallååå-åå", ropade Adam Alsing varje torsdagkväll i Big Brother. Han log mot oss tittare med sitt smöriga leende så som bara han kan le och alla såpafreaks höll andan för ett ögonblick, vem skulle kastas ut i kylan genom barackens dörr?

I Stenbecks bar stod Robert Aschberg varje lördagkväll och sparkade ut en deltagare med tittarnas hjälp. Ve och fasa, de fick oss även att engegera oss telefonledes. Darrande av iver slog vi det telefonnummer som markerade den person som skulle försvinna.

Aschberg presenterade Baren såsom Sveriges kulturprogram med en sarkasm som avslöjade att han tyckte det var genant att delta i programmet. Men vad gör man inte för de stora pengarna?

Vad är det som engerar oss i dessa såpor? Kanske vi upptäcker konflikter som hör till genomsnittsmänniskans vardag. Såporna visar ju människors brist på att upprätthålla tillfredställande relationer, dålig omdömesförmåga, mental obalans, tillstånd som alla har drabbats av ibland.

I såpans värld behöver vi inte lösa några konflikter. Vi kan passivt se på. Vi kanske lindrar smärtan i våra egna liv och gör oss fria från alla jordiska förpliktelser och ambitioner.

Vad skulle det annars vara som får oss att titta på dessa
obotliga tråkmånsar som vid varje yttrande förlorar allt mer av sin intelligens, det finns de som haft oturen att förlora den helt efter bara ett par avsnitt.

Om en grupp människor skall leva ett par månader tillsammans och det skall fungera något så när friktionsfritt måste det förekomma många situationer där man är tvungen att låtsas. Denna föreställningskonst måste vara tröttsam i längden. De flesta deltagare är säkerligen medvetna om att den person som de visar upp i teverutan inte återspeglar deras verkliga känslor. Det gäller att bygga upp ett falskt jag och vinna tittarnas sympatier och kamma åt sig vinstsumman som inte är allt för obetydlig.

De medverkande ser chansen att komma förbi kön på Spy Bar, synas på första sidan i Aftonbladets bilagor eller få le mot kameran i Hänt i Veckan. Har man riktig tur kan man få
chitchatta i Måndagsklubben eller hoppa Bungyjump i Fångarna på Fortet.

Om man summerar ihop medias intervjuer med såpastars kan man formulera dom med några få ord såsom: "Jag har funnit mig själv - jag kan äntligen acceptera mig själv - jag har försonats med mig själv - Halleluja!" Det låter som om de har medverkat i ett maranatamöte och funnit frälsningen till slut.

Nej, nu är det dags att sluta och titta på dessa dokusåpor innan man blir helt fördummad. För min del är det ju kört att få medverka och kanske bli nyrik. Inga gamlingar får medverka i såporna.

Nej, nu återgår jag till det kulturella livet. Min själ törstar efter näring. Jag skall bege mig till biografen, luta mig bekvämt tillbaka i fåtöljen och njuta av konsten och musiken i Roy Anderssons film "Sånger från andra våningen".

Av Berit Jadbro 22 jan 2001 18:34