Politik som accessoar

Att tycka något, att ha åsikter eller det man gör har på så sätt starka kopplingar till estetik och är därför också ordnade efter en skala i skönhet.

Vissa människor tycker vissa saker och andra någonting annat men tyckandet är i högsta grad rangordnat med en elit i toppen. Eftersom det handlar om föränderliga estetiska värden består eliten av dem som har mest koll på tidens trender och har positioner som möjliggör ett förmedlande av dessa värden. Det är alltså personer som skapar eller för ut smak och åsikter. Det kan vara en skiva som recenseras eller ett moderepotage, kanske blandas politik in i musiken och modet eller så behandlas den fristående av till exempel någon skribent.

Skapandet och förmedlandet av smakvärdena sker på många olika sätt men genomgående är att det viktigaste är kunskapen om rätt och fel. Precis som med kläder så måste man veta etikettsreglerna för att på ett framgångsrikt sätt kunna följa eller ännu hellre, på ett förnyande vis, bryta mot dem. Annars blir resultatet oskiljaktigt från okunskap vilket är detsamma som fulhet.

Ett socialt avancerande är alltså på många sätt en process i att inom alla tänkbara områden ständigt särskilja sig från det eller rättare sagt de fula. En ytterst effektiv metod i en sådan särskiljande metodik är att förutom förtrycka andra med skönhet dessutom blanda in moral. Att försvara sig mot en moraliserande överhöghet är många gånger en näst intill omöjlig uppgift då det kräver en ofta svåråtkomlig kunskap inom filosofi och sociologi.

Dessutom är det så, att om man sedan besitter dessa försvarsmedel tillhör man heller inte längre de mest utsatta. Därför säger det sig nästan av sig självt att så länge man håller sig till vad som kollektivt uppfattas som god smak inom den smakproducerande och förmedlande eliten så är det i princip helt riskfritt och befriat från motstånd att framställa andra som onda. En mycket stor del av makten idag ligger hos de som på andras bekostnad kan; osynliggöra, förlöjliga, utestänga, dubbelbestraffa du får fel även om du gör rätt samt påföra skam.

Det är därför egentligen inte konstigt hur påfallande frånvaron av självkritik är inom de grupper som tjänar mest på detta system. För är det inte höjden av förfining att kamouflera de negativa följderna av en verksamhet bakom en så svårgenomtränglig moralisk ridå att man inte bara lurar andra utan till slut även sig själv? Ett ständigt upprepande av en definition av vad som är vackert kommer förr eller senare att göra det svårt för andra betraktelser.

Hävdandet att det man gör först och främst är för andras bättre har stora likheter med den upphöjning av den egna personen och den inre tillfredsställelse som religion kan erbjuda. Att resultatet inte sällan har motsatt effekt förträngs sedan gärna. Däri ligger också mycket av problematiken om orsakerna bakom ett moraliserande propagerande. Det är villfarelsen att det skulle vara en inre tro som gett uppkomst till själva agerandet när det i själva verket är tvärt om. Det man gör har med andra ord sin bakrund i en social befallning som i sitt genomförande sedan skapar en inre tro.

Det är därför det är så viktigt att börja med att ifrågasätta sig själv, speciellt om man är sysselsatt med att förmedla eller producera smak moral. För hur går egentligen de samtida engagemangen inom de för dagen moderiktiga politiska åskådningarna, som till exempel veganrörelsen ihop med det esteticerande de i så hög grad är beroende av? Är det inte så att på grund av just estetiken inom dessa grupperingar så blir den påstådda strävan för rättvisa och jämlikhet högst ihålig till följd av det smakförtryck de samtidigt utsätter andra för?

När sammanblandningarna mellan högt och lågt, politik och mode, konst och design, etc, blivit så omfattande som de nu är innebär det inte en förlust i betydelse utan bara att betydelserna är annorlunda och måste därför tolkas med nya metoder.

Om det är så att politik kommit att bli en accessoar bland andra så bör den också bedömas därefter. Det gör den inte mindre intressant, mindre värd eller mindre betydelsefull men förhoppningsvis kan udden tas i från de moraliska alibin som inte allt för sällan följer med som rättfärdigande och som så effektivt trycker ner så många. Dessutom behövs då också en ökad diskussion och analys av de politiska betydelserna i accessoarer och smak.

Kanske skulle då en del företeelser som blivit allt vanligare under nittiotalet kunna demaskeras. Företeelser som till exempel hur innebörder av handlingar förvrängs. Det har och är fullt möjligt att producera; tidningar, utställningar, artiklar, musik, och så vidare, där det framförs ett politiskt intresse - som det sedan är uppenbart att själva produktionen antingen motsäger i sig självt eller också totalt saknar. Ett intresse som ibland är uttalat i försvar för rättvisa och jämlikhet men ibland inte ens är uttalat utan endast underförstått; bara för att det är politiskt och framfört från ett humanistiskt håll så är det också vänster-politiskt. Det gemensamma förnekandet inom den normsättande eliten av sådana egentliga betydelser fungerar som en inom gruppen delad lögn som därför också skapar en mycket effektivare sammanhållning än sanningen.

Därför är arbetet för ett möjliggörande av en större mångfald i "tyckande" inom den aktuella gruppen så viktigt för en upplösning av dess sociala band. I ett vad som skulle kunna kallas för post-borgerligt samhälle har snobbismens ansikte bytt skepnad.

Detta nya och samtida ansikte ser inte längre ner på dig från ett fönster i en stor villa i en välbärgad förort eller genom vindrutan på en dyr tysk bil. Det ser heller inte längre ner på dig för att inte du går på Operan och Dramaten eller för att du inte har så mycket pengar.

Det ser istället ner på dig från ett fönster i en lägenhet i Stockholms innerstad, genom vindrutan på en amerikanare från sjuttiotalet, det har en frisyr som ser ut att komma från ställen där det kostar minst sexhundra kronor att klippa sig - vilket konstigt nog inte innebär att det behöver dyrt ut, det sitter på en kropp iklädd kläder från UFF och NK, det matas med vegetarisk mat, det har varit i Tokyo och på Jamaica, det säger att det jobbar sexton timmar om dygnet med design eller konst eller mode eller TV eller tidningar eller musik eller någonting liknande, det säger att det är roligt att jobba jämt, det tycker att det är för kollektivet men agerar uteslutande individualistiskt, det lyssnar inte på mainstream musik, när det passar säger det att det gillar mainstream musik men går aldrig ut på ställen där sådan musik spelas, det gillar musik som har drag av subkultur, det gillar Playstation, det tycker att det är i opposition, det tycker att det är emot förtryck och för jämlikhet, men framförallt talar det om för dig via olika kanaler, genom sin uppenbarelse och handlande; att om du inte är som det så är du ful, dum och ond.

Om du då inte vill eller har kunskapen att anpassa dig och hänga med, vad är lösningen? De drabbade av ett subtilt, svårförståeligt och svårangripet förtryck hittar i värsta fall lösningen i att bilda opposition och försvar i den idag lägst ansedda smaken av alla; Nazismen.

Diskussionen om skönhet, det snygga eller den goda smaken kanske nu även bör innefattas i politik och i idén om det goda. För funktionen med god smak är att särskilja sig från andra och på deras bekostnad uppnå en högre status. Inom vissa områden är det inte så svårt att uppfatta. Däremot blir det hela mer komplicerat när detta börjar utnyttjas inom politik och moral.

Ta till exempel det gamla exemplet med välgörenhet. Är det verkligen ett system vars mening först och främst är för att hjälpa utsatta, och om inte hur formulerar du då en kritik? Samma sak gäller de modernare formerna av den goda smakens uttryck. Frågan är om det uttalade syftet stämmer överens med resultatet? Ska du sedan föra en kritisk diskussion om detta så riskerar du att bli medvetet misstolkad, uppfattad som ond samt som en representant för fulheten.

Politiska åsikter kan idag på många sätt sägas vara en form av accessoarer. På samma sätt som en möbel, en skiva eller ens kläder har sina klassificeringar i en social smakhierarki har också de politiska värderingarna det. När detta glöms bort uppstår motsättningar mellan vad som sägs och vad som görs. Detta är tydligast inom de grupper som är har möjlighet att dominera andra med smak.

Det är därför det är viktigt att belysa den inte alltför ovanliga konflikten mellan uttalat mål och den form som används för att uppnå dessa.

Av Markus Degerman 05 jan 2001 16:48