"To perform"

Jag är så hjärtligt trött på mäns ursäkter:

- Älskling, jag är så trött.

- Hjärtat, det är för mycket stress på jobbet. Du förstår väl?

- Du hämmar mig, du har sådana förväntningar...

Ja vad fan! Nog har jag förväntningar om ett nyp då och då. Men jag är inte speciellt märkvärdig. Jag tycker om "missionären", jag är relativt "normal" eller för att säga det finare, "mina sexuella preferenser är ordinära". Det enda jag önskar när det gäller sex är en "glad" snopp!

Men män tycks vara så rädda för att inte gå i land med själva akten. Det finns ett bra uttryck på engelska, "to perform". Jag har själv hört män prata om själva kärleksakten som ett uppträdande! Om känslan av kravet att prestera.

Personligen tror jag att män onanerar för mycket och ser för mycket på porrfilm. Vad blir följden? Jo, sexualakten tränas in till att bli något mekaniskt, något fysiskt som kroppen behöver, ungefär som att kissa, äta och andra kroppsliga behov. Och glömmer det som helst ska vara själva poängen. INTERAKTION MED EN ANNAN PARTNER. Helst en annan människa. Så ibland tror jag faktiskt män tycker det är himla bekvämt att dra i den lilla själv, och ha kvinnor till annat! Eller har jag haft otur.

Men upp till bevis!

Mina senaste tre män:

A var en gift man. Jag hade alltid funnit honom attraktiv
men jag rör av princip inte andra kvinnors män. Men då jag hade varit singel länge, kände mig kärlekskrank och ensam och han insisterade, kunde jag inte stå emot. Tänkte till och med att det kunde vara bekvämt. Fantasin om en man i byrålådan. Men han klarade det inte! Jag stod duschad, avklädd och redo för sex när han kom. Men se, han ville ha romantik. Det tyckte jag han kunde ha med sin fru, med mig gällde det ju enbart sex. Han hade underbara kyssar och händer men själva snoppen kom av sig. Förmodligen var det samvetet som spelade in. Jag vet inte.

B var en man jag träffat via Internet! Mycket spännande. Han kom från ett annat land. Jag hälsade på hos honom och blev blixtförälskad. Men inget annat än kyssar. Så kom han till slut till mig i Sverige. Och jag var lugn och fin. Lät honom ta alla initiativ för i motsats till vad män säger, verkar de föredra att erövra och blir alldeles vilsna om de blir erövrade. Till min glädje pussades vi och dansade till smäktande toner av Leonard Cohen till sex på morgonen. Och han frågade om vi kunde "sleep together" sova ihop. Yes! Äntligen sex med en man jag var kär i. När han klädde sig i pyjamas blev jag lite undrande men anade inga ugglor i mossen förrän han faktiskt la sig bredvid mig och somnade. ?!?! Och där låg jag. Stirrande i taket medan mannen i mina drömmar snarkade bredvid. Suck.

C öste över mig kärlek och kyssar. Och älskade med mig! Underbart med så kärleksfull sex. Men jag märkte inte att det inte alltid "funkade". För en kvinna är det inte så hysteriskt viktigt med en styv kuk. Viktigare är kärleksfullhet, beröring, närhet. Men för honom blev det en katastrof. Och det hämmade honom att jag ville ha sex. Så det upphörde helt. Han var för stressad. Och ägnade sig hellre åt ensam onani. Suck. Och suck igen.

Och vad säger då detta om mig?! Var lämnar det mig? Jo, jag har läst sida upp och sida ner om mäns sexualitet på Internetsajter. Och överallt står det att jag inte ska ta åt mig. Problemet ligger hos honom.

Men vad sjutton. Hur attraktiv känner jag mig? Hur åtråvärd är jag? När män hellre sover än älskar med mig? När C sa till mig att det kändes som ett knytnävsslag i magen när jag frågade, "kan vi älska?"

Det känns som bitter ironi att höra män på min arbetsplats prata om hur härligt det är med kvinnor som tar för sig, som förför, som bejakar sin sexualitet.

Nej, om jag någonsin ger mig in på det området igen ska jag försöka vara underdånig, låtsas ointresserad, dra ner håret som en gardin för ögonen och se ängslig ut. Inte glad och kåt!

Av Boel Ferm 04 jan 2001 17:33