|
Inlägg #1: Postat: 2002-01-08 11:49:00
|
|
Amanda Hellberg |
Åh Christian. Jag som trodde du var en känslig & fiiin kille;. Här i England är självmord en av de vanligaste dödsorsakerna & mental ohälsa otäckt vanligt bland unga män. Bra karl reder sig själv, boys dont cry. Vilket slöseri. Kvinnorna verkar klara sig bättre. För att det är mer okej att tala om rädsla, tillkortakommanden och, visst, grina en skvätt? Gratis terapi typ. Men man kan ju inte tvinga nån att gråta, lika lite som man inte borde tvinga nån att låta bli.
|
| |
|
Inlägg #2: Postat: 2002-01-08 12:59:00
|
|
Christian |
JAg har alltför mycket känslor av den mjuka sorten :- MEN det hade inte varit lättare för mig om jag inte kunde kontrollera dom. Även om jag har järnkoll på gråtighet och vrede så har jag inte svårt för de övriga ytterligheterna i känsloregistret. Jag undrar verkligen om jag hade varit hjälpt av att gråta istället för att bita ihop och rida ut stormen. Vad vinner man på gråt i ett samhälle där alla reder sig själva?
|
| |
|
Inlägg #3: Postat: 2002-01-08 13:39:00
|
|
Amanda Hellberg |
Vad man vinner? Jo, ibland är det renande att släppa loss sorg, smärta och förvirring i ett litet Niagara av snor. Sen gaskar man upp sig, tar emot en tröstande kram & sveper en Krupnik. Snart känns det bättre. Jag kan inte se gråt som ngt man gör med en kall agenda, ngt som kan/bör stängas av eller kopplas på med "järnkoll". Lika litet som ett förlösande gapflabb.
|
| |
|
Inlägg #4: Postat: 2002-01-08 14:12:00
|
|
Anna Li |
Att ha tillgång till hela sitt känsloregister är ju inte direkt lika med att man ska lipa....
Men det antar jag att du egentligen förstår. Däremot tror jag att alla människor mår bättre om man förstår vad man känner - då kanmanockså reda ut det bättre med andra.
|
| |
|
Inlägg #5: Postat: 2002-01-08 14:14:00
|
|
Christian |
Nu vill jag inte vara ömklig men ditt resonemang faller på två punkter. Finns ingen som kan krama och jag har hela livet som vuxen varit den som kramat om. Jag stänger inte av och på, jag har det inte i registret. Ibland har jag saknat förmågan att gråta loss som när morfar dog men på det stora hela har det gått bra. Jag vet faktiskt att mitt sätt inte är det bästa men jag anser inte att det automatiskt är en svaghet.
|
| |
|
Inlägg #6: Postat: 2002-01-08 14:14:00
|
|
Anna Li |
Ofta så säger ju kvinnor att de blir "så himla ledsna" nrä de kanske egentligen är vrålförbannade. Försöker man trösta ngn som är förbannad blir det lätt fel. Och tvärtom; killar som är ledsna uttrycker ofta det som att de är"jävligt förbannade" . Då kanskeman börjar slåss eller gräla nrä det bästa kanske vore en kram och ett förlåt det var inte så jag menade.
|
| |
|
Inlägg #7: Postat: 2002-01-08 14:18:00
|
|
Christian |
Oops AnnaLi var du här :- De missförstånd du nämner kommer ju enklast av att folk måste visa något. Vrede istället för lessenhet eller tvärsom. Om man bra skippar dom och förklarar vad som är fel ändå. Jag menar bara storgråting och förbannad så att man skriker. Naturligtvis ska man kunna vara arg eller lessen.
|
| |
|
Inlägg #8: Postat: 2002-01-08 14:20:00
|
|
Anna Li |
Till Christian Svar 5. Om man gråter eller inte är kanske inte poängen. ATt man förstår att det är ledsen man är och inte förbannad på Gud eller grannen är väl en bra början.
Sedan kan man säkert klara sig utmärkt ändå på en massa sätt. Men för att må bra är det nog en fördel för alla människor att ha god kontakt med sina känslor. Vi snöper både män och kvinnor - men på olika sätt. Jag skrev artikeln för att jag inte funderat så mkt på männens begränsningar förrän jag fått en son.
|
| |
|
Inlägg #9: Postat: 2002-01-08 14:23:00
|
|
AnnaLi |
Svar 7. Jag tror inte att det är så enkelt att man bara förklarar vad som är fel. Jag tror att man efter mångårig träning på förträngning av vissa känslor inte ens förstår själv vad man egentligen känner. Det man visar är inte en "show" utan det enda godkända sätt man känner till att visa sina känslor.
|
| |
|
Inlägg #10: Postat: 2002-01-08 14:33:00
|
|
Christian |
AnnaLi No5: Du har så rätt. Din artikel är i mångt och mycket lysande. Det enda jag är ute efter är att det kanske är mellanvägen som är den riktiga att gå. Det "kvinnliga" sättet med känslor kanske är för mycket? Att som jag hävda att känslor bäst hanteras rationellt är ju visserligen bra men det funkar inte varje gång.
|
| |
|
Inlägg #11: Postat: 2002-01-08 14:36:00
|
|
Christian |
Annali No79: Det kanske vore en fördel om man visade en censurerad variant av sina känslor, framförallt de negativa. Framförallt vrede är ju ett exempel på vad som måste behärskas, varför inte nyttja det i fler sammanhang?
|
| |
|
Inlägg #12: Postat: 2002-01-08 15:10:00
|
|
AnnaLi |
Ja, jag har aldrig förespråkat full känsloutlevelse i varje givet ögonblick. Men fortfarande full kontakt med och full förståelse för vad man känner. eller fulloch full så bra man kan få det
|
| |