|
Leif-Arne |
Man kommer till slut ändå att hamna i slutsatset att vad som är skräpkultur och vad som är mer högt stående kultur med nödvändighet är en subjektiv fråga. det mesta av det som skrevs för hundra år sedan har inte klarat tidens tand, ett och annat finns kvar, så kommer det att vara även om hundra år.
|
|
Bizon |
Månne det vara så att det i dag produceras mer text per år än det gjorde under den tidrymd din fina små axplock omfattar?
Under de omständigheterna kan det vara svårt att hitta de utslängda pärlorna.
Men svin är som svin pläga vara - envisa och understundom svåra att väcka. Men rätt vad det är stöter våra trynen mot något obekant kanske vackert och märkligt då vi som bäst makar undan skiten, något aldrig tillförne skådat.
Utropar gör vi då precis som vi borde - se här, STOR konst, musik eller litteratur! Kom, se och förundras!
Men då måste det ha gått en tid - inkubationstiden är vanligen ganska lång för att detta i övrigt gemena släkte - litteraturvetare och andra lingvister ska ha kommit till ett passande förstånd för ett erkännande av konst och tankars storhet.
Tröghet - skulle jag med ett ord kalla fenomenet som även drabbar musik och andra mänskliga områden där modiga föregångare bryter mark som ingen annan trampat.
Men sedan - då i sinom tid, då orden, tankarna, eller tongångarna ätit sej in i vårt undermedvetna och vi lärt oss att acceptera och känna igen - ja då är det dags för utnämningarna, de som de öppna och vakna redan i skapandets ögonblick såg i förundran.
|