|
Inlägg #1: Postat: 2010-11-16 22:03:00
|
|
GunnarL |
För mig är Cornilis en älskad ikon! Han förekom första gången i mitt liv när han i TV tillsammans med Ann-Louise Hansson sjöng "Jag hade en gång en båt". Sen såg jag honom i Ulf Thoréns lördagsprogram "Hvar fjortonde dag", där han väckte stort uppseende i det puritanska sextiotalets familjer: "Se goddag min bäste herre - här är jag igen fast värre - lika fet och lika äcklig...osv." En av mina bästa minnen från min tid som Lundastudent är en konsert med Cornelis. Egil Johansen på trummor, Georg Riedl på bas, Rune Johansson på gitarr pch Janne Johansson på piano. Och därtill Cornelis i centrum. Då var det Fiffiga Nanette, Sportiga Marie, Hönan Agda, Cecilia Lind, m.fl. odödliga låtar. Sedermera träffade jag mannen på stadshotellet i Tingsryd. Då var han lite i nedan - men en trevlig och sympatisk människa. Frid över hans minne!
|
| |
|
Inlägg #2: Postat: 2010-11-16 23:22:00
|
|
Leif E Ström |
Cornelius och vissångarna höjde den sociala medvetande-nivån en bra bit över egen vardaglig horisont. Skval-popen bleknade och dammig Jazz fick lämmna vispråmen Storken när de tunga gossarna steg fram. 1964 jobbade jag och svågern på en av tidningarna i Marieberg, svågern hade en BMV 502:a med V8:a och på väg till och från arbetet fanns en skivspelare monterad i bilen, i den spelades det bl.a Cornelius "jag har en spricka i min läpp". Raggnings-faktorn med Cornelius och ekipaget får ni fundera runt. Erik Haking skriver: "Alla innehållande hög alkohol- men låg sanningshalt".
Eftersom tjänstgöringen även förekom nattetid så upstod understundom visitationer på Storken, och alkoholhalten kan vidimeras.
|
| |
|
Inlägg #3: Postat: 2010-11-16 23:56:00
|
|
Leif E Ström |
Sorry, Sorry för min stavning av Cornelis, det är för sent, jag skall gå och lägga mig.
|
| |
|
Inlägg #4: Postat: 2010-11-21 16:12:00
|
|
steno |
Jag tckte filmen var helt OK om underhållning. Hade någon stor filmskapare velat göra den så har denna haft god tid på sig. Jag gick på Åsa Folkhögskola samtidigt med Inga-Lill Rehnberg, en teaterintresserad tjej som annsrs jobbade på Beckomberga.Efter sista terminen hörde jag att hon kommit ihop med en holländare på jobbet som dessutom var trubadur. En smärt, snygg kille.Jag köpte hans första skivase bilden på honom och när jag börjadfe på Sopåis i Umeå och blev klubbmästare använde vi hans anknytning till Sopis i Stockholm för att få honom dit. Det blev stor succé och han hade kul, det vittnade Inga-Lill om när jag mötte henn i Stockholm City med barnet Jack i sällskap. Jag köpte varenda skiva och hans karriär till slutet. Med den bakgrunden var det givet att gå och se filmen.
|
| |
|
Inlägg #5: Postat: 2010-11-21 18:49:00
|
|
Leif-Arne |
Cornelis storhet låg främst i hans röst, han var en ruggigt bra bluessångare. Som låtmakare var han mer ordinär, mycket av det han skrev var knyck: e.g. Mördar Anders, Cecilia Lind, D:s samba m.fl.
|
| |
|
Inlägg #6: Postat: 2010-11-22 13:38:00
|
|
Steno |
Leif-Arne, om han knyckte något från Sydamerika och "skrev sen" så gick han väl i spåren på Evert som han för övrigt tolkade väl liksom Bellman. Hans bakgrund gav ibland rolriga och ovanliga formuleringar till exempel i "Balladen från en soptipp"
|
| |
|
Inlägg #7: Postat: 2010-11-22 13:53:00
|
|
Leif-Arne |
#6 Jomenvisst knycken är i nivå med Taubes och Bellmans och en hel hoper till. Inte bara "lite knyck" i Sydamerika, "Mördar Anders" t.ex är snodd direkt från Tex Ritter "Sam Hall": Länk: youtube.com Men han gör den till sin egen, bara det en storhet.
|
| |