|
Ingrid O Ling |
Ja, man har kanske vaknat i Piteå, men hur ser det ut i resten av landet?
Det finns demensboende här i landet som verkligen är vad man önskar att demensboende skall vara, det får vi inte glömma.
Men det finns många demens- och äldre boende som man skulle önska att social styrelsen kollade upp bättre och inte blundar för.
Vad det gäller anhöriga till demenssjuka personer, så finns det fortfarande i dag 2010, många som känner skam och skuld över ta ha en demenssjuk, far, syster eller moster. Vilket i sin tur för med sig att den demenssjuka personen som inte kan tala för sig själva i detta sammanhang, inte heller har anhöriga som ”går ut” och berättar vad dom upplever och ser i sitt umgänge med sina demenssjuka anhöriga.
När det sedan finns enhetschefer som får plus i kanten, av kommunerna, då de håller låg budget, istället för att ge mer personal tid till de demenssjuka, undrar jag om politikerna vet vad dom sätter pluset för. Man kan inte både tjäna mammon och ge den demenssjuka den empati som dom så väl behöver och har all rätt att få.
|