|
Teddy Widegren |
Hemskt vacker - hemskt sann i sin skildring av mötet mellan livlös teknik och primitivism - och hemskt grym i sitt avslöjande av människans ansikten varav det ena rakar allt liv rakt ner i avfallskvarnen medan det andra maktlöst ser på eller håller för ögonen. Den här filmen är en saga i så måtto att det förment "goda" segrar i bästa aktionstil dock utan analys av hur det "goda" formas av sin makt. Vad händer sedan? En kultur som sett den nakna sanningens konsekvenser i mötet med empatilös girighet som skogsfolken i Indien tvingats göra, och på Borneo och i Amazonas djungler blir aldrig sej själv i så motto att deras skrapsår från det mötet någonsin läks. Jag skulle vilja ha sett den filmen utan det helvete som människans exploateringsvilja skapar - och jag skulle vilja leva i den värden. Den som sett filmen har kanske som jag reagerat på hur torftig vår tillvaro ter sej efter bara några få timmars möte med en bild av verkligt pregnant liv i respektfull samklang ned allt i den världens skapelse. Tyvärr dök det upp en annan världs avart som förlorat livet för länge sedan och bara existerar som biologisk fenomen "människan".
|