Tuschpennor i plastpåsar räddar inte världen

Nej nej, du har helt fel. Att låtsas rädda miljön är helt rationellt för någon som är maktlös att verkligen rädda miljön. Problemet är att vi vanliga människor inte har någonting alls att säga till om på det stora hela. I det så kallat demokratiska system vi har, så styr i själva verket en liten elit, akompanjerad av massmediorna pappegojar samma gammla sanningar som en trasig grammofonskiva. Det är bara de nyliberala värderingarna som styr vår värld och de feodalfurstar som är på toppen av isberget. Demokratin är bara en illusion. Den dag vi verkligen har demokrati, ja då kan vi kanske börja tala om att lösa verkliga problem istället för fantasiproblem.

Återvinning är ett annat mytkomplex. Det säkraste sättet numera att bli hatad i grannskapet är att inte källsortera. Det kan få alla, från infödda svenskar till somalier och iranier, att förenas i ett fullständigt otyglat internationellt ursinne. Till saken hör att den heliga kon källsortering, är en totalt meningslös syssla. I tron att sopsorteringen ska rädda miljön har folk slösat bort hundratals miljoner timmar med sortering och rengöring av mjölkpaket och glas.
De enda som gynnats av sopsorteringssystemet är lobbygrupper som miljöorganisationer och återvinningsföretag samt miljontals råttor och andra smittbärare. Återvinning av glas är ett tjusigt exempel. Den återvunna råvaran är nästan dubbelt så dyr som jungfrulig råvara. För att få avsättning på glaset måste man åtminstone för ett par år sedan, hur det är nu vet jag intefrakta det ända till Syditalien. Plaståtervinningen baseras på liknande enfald. Förpackningar, plast, matrester, glas och metallburkar skall naturligtvis kastas i en och samma soppåse och skickas till de moderna förbränningsanläggningar där utsläppen är minimala.

Men är det inte så vi människor fungerar: Vi kan hantera de små sakerna som på kort sikt kan förändra men det långsiktiga målet är för ogreppbart och känns ibland därför meningslöst för att vi ska vilja vänta på resultatet.
Sedan kan man fråga sig om någonting egentligen är meningslöst? handlingar är ett agerande som vi gör utifrån den förmåga och den kunskapen vi innehar just nu, men när vi ser tillbaka efter några år så kan vi skratta åt vårt agerande eftersom vi fått nya insikter. Om mänskligheten hade kunnat ge sin avkomma ens egna erfarenheter hade vi stått på en högre mental nivå än vi gör idag, men jag har någonstans funnit mig i att vi alla måste göra våra egna misstag.
Dock kan jag säga att mina barn speciellt den lille, snart 11 med glädje tittar på Lyxfällan och lovar att ha med sig era deltagares läxor i bagaget när han blir större.
Det lilla leder till det större så småningom.

En gång i tiden fanns det något som hette politiker som var kapabla att ta tag i de större frågorna. Idag har vi bara ett politiskt spektakel, ett rött lag och ett blått lag som tävlar i pajkastning, men som i själva verket för fram samma gamla politik, möjligen med några olikheter i decimalerna. Vi skulle behöva politiker som kan ta ansvar för helheten och de stora frågorna. För första gången någonsin tänker jag rösta på ett parti utanför riksdagen.