Orolighet i andevärlden?

MIg visar sig inga spöken för därför att jag inte tror på dem.Lite orättvist för vem skulle inte vilja träffa ett äkta spöke?

Imngloz / Lycklig den som äger en 20 år gammal SAAB eller Volvo utan en enda dator. fjärrkontroll, elektronisk ventilstyrning osv...klimatapparat mm

#4/ Janne B, du har banne mej rätt! Förr kunde så gott som varenda mansperson gotta sej åt att ha fixat igång sin krånglande kärra för egen maskin.

Apropå att "våga" associerade jag till ett fenomen som jag stött på i mer fasjonabla boendeorter som Djursholm och Nockebystrand i samband med en gammal småkrånglig bil som var bra då den fungerade - men friheten till trots från datorer och annat var den aningen humörstyrd. Det hände då att den helt enkelt stannade och vägrade att låta sej startas med mindre än att någon annan bil medelst bogserlina drog igång den. Det är här detta "våga" kommer in. I finare kvarter tolkade jag då på den tiden att det var våga folk inte gjorde då dom snarare än stannade skakade på huvudet och gasade iväg fortare än nödvändigt - i dag undrar jag om det inte var tidsbrist och frånvaro av empati som helt enkelt förlamade dessa människors handlande då dom ville komma undan allt som inte var enligt deras planer genom att så snabbt som möjligt få mej ur sin åsyn. I gårkväll hade jag ett ärende ute i de norra förorterna - Rissne, Rinkeby, Tensta - om det är bekant. Karaktäristiskt för dessa områden är att det inte bor särledes många infödingar där - alltså etniska svenskar. Eniros vägbeskrivning hade mycket övrigt att önska så det var vilse som gällde. Och efter att ha irrat runt lite insåg jag att det var att fråga folk om vägen som gällde. Få av de jag försökte fråga pratade svenska och ännu färre visste något om den eftersökta vägen över huvud taget. Av de cirka 8-9 personer jag fick fatt i var det en som möjligen var etnisk svensk, men alla var undantagslöst trevliga och medkännande. Vid ett tillfälle hade jag för att kunna vända säkert svängt av och ner i ett oupplyst industriområde där jag även klev ur bilen för att slå en drill. Det var ganska så ödsligt, men rätt vad det var närmade sej en bil - jag intog en hyggligt synlig position och vinkade åt föraren då bilen närmade sej. I just det ögonblicket kom jag ihåg de gånger bilar jag försökt få lite hjälp av som bara fortsatt med gasen i botten. Jag skulle inte ha blivit förvånad om samma sak hade hänt nu - snarare tvärt om, men den stannade. Och efter en stund surrade fönsterhissen lätt och bilfönstret gled ner. I bilen satt det två personer - en man och en pojke, far och son förmodade jag och som av allt att döma kom från Africas inre, men svensktalande och intresserade av att hjälpa till. Han visste dessutom på ett ungefär hur jag borde köra för att komma dit jag ville - jag antecknade och med den anteckningen i nypan tackade jag och fortsatte mot mitt mål. Genom att följa instruktionerna kom jag till den bensinmack som skulle ligga nära den plats jag skulle till och där var det en taxiförare från Iran som plockade upp sin taxikarta och sedan var det bara att köra ända fram. Man hör så mycket negativt om spöken och andar - liksom om getton och slum,,, men hur är det egentligen - är det inte så att de flesta spöken har vi själva innanför pannbenet och skräcken för innevånarna i det vi kallar invandrargetton har vi ådragit oss genom att det finns de som slår mynt av vår rädsla...