Allmännyttiga texter

forts/ Sen undrar jag vad "allmännyttigt intresse" är för något. Får en association till "Allmännyttan". Men att en text har ett Allmängiltigt intresse är inte så illa pinkat. När alltså en text är personlig men inte fläkande intim. Konst handlar inte om onytta el. nytta. Gott eller ont. Fult eller vackert. O s v Intim/personlig är synonymer med varandra Jag vill återvända till empiriska studier, litt.historien - eller rent av Sourze, som stöd för detta? Att en författare använder sina erfarenheter är i sig "in natura". Men att vänta till "anfallen" går över, att man har fått distans till det erfarna är en annan sak. Har man för bråttom är risken 99,9 och avrundar man det så blir det öhhh...att man endast frossar i sitt e g e t elände.

forts/ Jag har däremot funderat på varför just skribenten o författaren konstnären blir så himla sårad av minsta lilla kritik? K a n det bero på att ingen m å s t e vara så jävla optimistisk som just konstnären - innovatören - i själva arbetsprocessen? En innovatör som tillverkar en ny teknisk skruv kan göra det med ett leende? En konstnär har ofta en "skapandeångest" ögonblicket när idén ska omsättas i praktiken o som kräver 100 engagemang av vederbörande, menar jag.

Beth4020: Jag satte "ångest" inom situationstecken. Det är inte ett sjukligt tillstånd utan en oro av spänning, utmaning, kaos kontra lugn. Allt i ett paket. Så var det visst! Men, precis som du också beskriver, syftar jag i n t e på när man ÄR i skapelseprocessen. DÅ är det high life. Jag syftar på ögonblicket dagar, veckor ect n ä r budskapet/idén man har i huvudet ska ta form - från det teoretiska till det konkreta. Sen om man får god eller mindre bra kritik på det man har skapat måste man lära sig att ta. Och i n t e blanda in sin person i detta därför då hämmas ens utveckling. Om jag i n t e berör, varken positivt eller negativt med t ex en text så är ju det värre. Som jag i a f ser det. Jag tror på att ärlighet vara längst.