|
Inlägg #1: Postat: 2008-01-18 15:25:00
|
|
Leif-Arne |
Jag tror själv att så inte är fallet. Snarare tror jag de som, åtminstonde inledningsvis, givit sig på politik burit på ett äkta engagemang. Sedan är det kanske så att politikens mekanismer gör att det är en viss typ av individer som förmår klättra längst kanske inte nödvändigtvis de mest engagerade.
|
| |
|
Inlägg #2: Postat: 2008-01-18 15:27:00
|
|
Leif-Arne |
Egentligen är det så att för att klaga på politiker bar man visa på vilket sätt man skulle kunna göra det de gör bättre. Sedan måste man kunna kommunicera det till andra och få dem med sig. Systemet kallas visst demokrati.
|
| |
|
Inlägg #3: Postat: 2008-01-18 15:50:00
|
|
Ramona Fransson |
Helt rätt Leif-Arne, man går in i politiken med engagemang och stor lust. Det gjorde jag! Men det tar inte alltför lång tid innan du inser att du har två val. Det ena är att du slickar, kliar eller klappar rätt rygg, vilket betyder att du får ge avkall på ditt egna jag. Gör du detta, kommer du att skjutsas framåt och snart får du då en post i någon nämnd och kan klättra uppåt.
|
| |
|
Inlägg #4: Postat: 2008-01-18 15:53:00
|
|
Ramona Fransson |
Men om du vill hålla dig till att vara ärlig och reko, kan du glömma politiken. Där finns inte ärligheten! Jag var med i Moderaterna, Ny Demokrati och det var ingen som helst skillnad! Träffade också andra politiker som inte heller ser till annat än sina egna gatlyktor, vägar och förmåner. Antingen är du med för vad partiet står för, eller så är du emot, och i och med det inte välkommen. Känns orden igen?
|
| |