|
Inlägg #1: Postat: 2006-12-26 22:00:00
|
|
GunnarL |
Instämmer med Staffan H. Den här artikeln gör även mig glad. Åsikterna överensstämmer med mina egna erfarenheter. Jag har själv haft ett mycket omväxlande liv - där jag framför allt under studieåren prövade på många sysselsättningar.
|
| |
|
Inlägg #2: Postat: 2006-12-26 22:03:00
|
|
GunnarL |
f/ Jag har jobbat i glashytta, på fönsterglasbruk, på sågverk, som stuvare, som städare och på torvmosse Jag glömmer säkert något. Men jag har alltid trivts med det jag gjort! Sämst mådde jag när jag sålt mitt företag och under en period var rik - livet blev plötsligt väldigt bekymmersamt. Men börsraset 2000-2001 kom som en befrielse och nu mår jag bra igen.
|
| |
|
Inlägg #3: Postat: 2006-12-26 22:09:00
|
|
GunnarL |
f/ Utför man ett hederligt arbete och gör det bra så spelar det inte så stor roll vad man syssalar med. Det är min erfarenhet. Och titelsjuka o.dyl. trams försvinner väl normalt från alla som uppnår mogen ålder och inser att det inte betyder något.
|
| |
|
Inlägg #4: Postat: 2006-12-26 22:15:00
|
|
Janne B |
Vi hade en gång "du-reformen" som kanske på något håll gick för långt. Men en av våra största befrielser är ändå att på de flesta arbetsplatser är vi numera du med varandra. / Jag minns att olika titelgrupper hade olika kaffebord på jobben osv...Undrar hur det är på sjukhusen pertsonalmatsalar i dag. Är det fortfarande olika "hörn" efter vilken "uniform" man har på sig...Om svar anhålles!
|
| |
|
Inlägg #5: Postat: 2006-12-27 15:05:00
|
|
Sunny |
Gunnar: För mig spelar det stor roll vad man försörjer sig på! Jag skulle aldrig kunna tänka mig att t ex arbete på en vapenfabrik typ Bofors.
Eller låta en man som är yrkesmilitär bli far till mina barn eftersom jag är pacifist.
När jag var mycket ung o radikalare gick de män som hade gjort vänplikten bort i seiösa sammanhang.Riktigt så strikt är jag inte numera.Man kan ju lära sig skjuta o sedan välja på vad: det har jag själv gjort:
|
| |
|
Inlägg #6: Postat: 2006-12-27 18:46:00
|
|
GunnarL |
5/ Sunny, jag har känt många yrkesmilitärer som varit fridsamma och vänliga människor. Och jag har känt många s.k. pacifister som mest ägnat sig åt att krossa fönster, kasta gatsten och liknande fredliga aktiviteter.
|
| |