|
Inlägg #1: Postat: 2006-10-23 12:38:00
|
|
Janne B |
Du har som vanligt hajat min "kärna". Var missionärerna hänsynslösa fanatiker? Som regel inte. Var de kallt beräknande i någon mening? Jag tror att de grät mycket inför sina stora livsval. "Min Gud har du övergivit mig?"
|
| |
|
Inlägg #2: Postat: 2006-10-23 12:49:00
|
|
Leif-Arne |
Än mera måst man vara försiktiga med de som politiskt enbart beskriver samhället i form av strukturer, historien visar alltför väl att den enskilda människan då blir för perifer och umbärlig.
|
| |
|
Inlägg #3: Postat: 2006-10-23 13:12:00
|
|
Janne B |
Det originella med missionärer är ju att de själva har upplevet en inre kallelse att gå ut, sedan har de försökt få en kyrka/församling att stötta detta andliga beslut.I Missionskyrkan har det alltid varit hela samfundet som anställt missionären och ordnat alla slags anställningsfrågor. Hos PINGST har det alltid varit den lokala församlingen som anställt, sänt ut missionär. En rätt otrygg form. / Stinsar och andra fick en order uppifrån och for till Forsheda etc.
|
| |
|
Inlägg #4: Postat: 2006-10-23 20:17:00
|
|
Sunny |
svar 1 Jag tycker att ifall man tänker resa så mycket bör man inte skaffa barn.
Man måste välja.som Min norrman säger: du kan inte få både i påse o säck!
|
| |
|
Inlägg #5: Postat: 2006-10-23 20:21:00
|
|
Sunny |
Mina flickor avskrev tidigt barn ur sina liv.Vid 16 stack dem ut i världen o nu har de väl rundat jorden ganska många varv.De har arbetat i hop sina resor o de har pluggat mellan varven.
Vid 35 ville hon o maken sedan 17 år ha barn. De valde då bort den typ av äventyrliga resor de brukat göra.Nu är de en liten familj. Den andra dottern började med en doktorsavhandling o valde därmed ännu en gång bort familj.Tja valet är deras.
|
| |