|
Inlägg #1: Postat: 2005-10-13 15:13:00
|
|
Sofia Hadjipetri |
Min kurskamrat i Madrid pratade jag tyvärr aldrig med. Dock anser jag mig ha en super observationsförmåga och "känner av" inte alltid, men påfallande ofta har det visat sig lätt hur andra människor mår. Och min kursare var alltid ensam, strövade omkring och såg allmänt nedslagen ut, typ jämt. Jag kände för honom, men det var samtidigt skrämmande och jag lyckades därför aldrig riktigt nå ut.
|
| |
|
Inlägg #2: Postat: 2005-10-13 15:32:00
|
|
Janne B |
Om man går in i en ensam människas liv ska man noga tänka sig för. Har jag tid och ork för detta.Vad är min målsättning? Var försiktig med outtalade löften om fortsatt kontakt, vänskap.Ensamma människor har ofta blivit svikna förut. Orkar de med ett svek till? Jag säger inte att vi ska vara handfallna. Bara kloka och visa i vårt närmande..
|
| |
|
Inlägg #3: Postat: 2005-10-14 14:39:00
|
|
Beckisbarnet |
Okej Sofia, då vet jag att du inte var ytlig.
|
| |
|
Inlägg #4: Postat: 2005-10-23 15:47:00
|
|
Beckisbarnet |
Sofia, jag ber om förlåtelse för att jag skrev att du hade inskränkt människosyn osv, jag var för ivrig..du verkar inte alls vara så.
Ursäkta.. Kramis
|
| |