|
Inlägg #1: Postat: 2005-06-21 11:08:00
|
|
El Guatusi |
Var neutralitet har ju inget "heroiskt" over sig o ar knappast nagot som far folk att vilja dansa pa gatorna. Vara landslag har blivit var storsta nationalsymbol, o nar de spelar utomlands bryts dessutom det tabu som svenska flaggan ar hemma i Sverige. Minns EM-matchen mot Italie
|
| |
|
Inlägg #2: Postat: 2005-06-21 11:10:00
|
|
El Guatusi |
i Porto forra sommaren: Italien, som har varldens kanske mest fotbollsgalna befolkning, hade nagra hundra tillresta fans pa arenan medan svenskarna uppgick till flera tusen som blev annu fler i motet mot Danmark nagra dagar senare.
|
| |
|
Inlägg #3: Postat: 2005-06-21 11:13:00
|
|
El Guatusi |
Den typ av patriotism/nationalism som frodas i t ex Balkan-landerna ska vi vara glada att vi ar befriade ifran; dessa falska hjaltemyter kan visserligen fa manniskorna att stoiskt utsta misar o vald, men den egna nationella myten har alltid behov av en valdefinierad fiende, som undantagslost ar folket som befinner sig narmast...
|
| |
|
Inlägg #4: Postat: 2005-06-21 14:30:00
|
|
perlindgr |
I min ursprungliga text stod det om hur svenskar enas runt landslagen. Jag skrev att ett fredligt alternativ kan vara ett VM-guld i Tyskland, men att den nationskänslan endast polerar ytan. Den har inga djupa rötter.
|
| |
|
Inlägg #5: Postat: 2005-06-21 15:41:00
|
|
El Guatusi |
Egentligen ar nationell sammanhallning viktigare an traditionell patriotism, som ju oftast bygger pa falska krigarmyter o annat anakronistiskt. I Sverige har vi en stark kansla for "nationens intresse", mindre for flaggviftande. Anledningarna ar manga, men jag foredrar det forra.
|
| |