|
Inger Olsson |
Det värsta är att man inget vill lära av själva livets lärande utan ständigt, och det ansvarslöst, tugga om en ny "upplevelse". Går det åt helvete så måste det vara något, någon annans fel.
Och vi är lika förälskade i förälskelsens självändamål - knullet, som vi givetvis TROR är okontrollerbart! - som vi är i den begreppsflora som har uppstått för att betrakta självändamålet.... Dekonstruktion kallas det för.
|