|
Jan Höglund |
Tsunamins röst - och ord till tröst
Det absolut bästa jag läst! Visst är detta knutet till Tsunamikatastrofen.
Men jag ser detta som själva livet är, alla dessa som funnits en nära, även alla kära, finns ju endast nu som skuggor i ens fördolda.
Föräldrar, bröder och kamrater från förr, skilsmässor från sin älskade man bildat familj med, listan kan bli lång.
Men det viktigaste av allt är de barn man fick med sin älskade, och de barnen gör så att man lever, de ger en kraft, glädje och styrka och så mycket mer.
Konstigt är att allt ont som man tror inte kan försvinna, gör det.
Så på så vis är det ju så att det inte bara är det goda som försvinner, även det onda försvinner.
Nu är det väl så, att människans hjärna är en fantastisk apparat, som kan förtränga allt man inte trodde man skulle kunna ta sig genom.
Jag vet! Så mycket jag gått igenom, är nog inte så många som klarat av.
Men vad vet väl lilla jag.
Stor Kram och Tack Florence ,för den underbara läsningen!
Vännen Janne
|