|
Inlägg #1: Postat: 2004-09-29 22:16:00
|
|
Lasse P |
ungdomar skulle det vara. Inte ungdmoar!
|
| |
|
Inlägg #2: Postat: 2004-09-29 22:33:00
|
|
Moder theresa |
I alla gängbildningar, oavsett om det är nazister, kickers eller Rotary, så finns en gemenskap som man kan bli beroende av. Ensam är man ingen, i gruppen är man någon. Men varför snear de ur? Grupptryck, lojalitet, oskrivna regler och hierarkier, kanske även ett gemensamt mål som förblindar? Jag kan tänka mig att nazistgäng drar till sig ungdomar som inte känner sig hemma någon annanstans. Sen snear de ur utan att behöva ta personligt ansvar.
|
| |
|
Inlägg #3: Postat: 2004-09-29 23:50:00
|
|
Lasse P |
Ligger nog mycket i detta. Då tänker jag så här: Hur lär man ungdomar att det är lika viktigt att ha kompisar som att kunna vara en individ och stå för sig själv? Är det inte den frågan vi ska ställa oss? Jag tror att nazistgäng i dag fyller en funktion i samhället. De "tar hand om" ungdomar om vilka alla andra gett upp hoppet. Slutsats: Utsneade barn måste fångas upp tidigt av sociala myndigheter och få bättre hjälp. Är jag utopisk eller är detta möjligt?
|
| |
|
Inlägg #4: Postat: 2004-09-30 08:51:00
|
|
Moder Theresa |
Utsneade barns föräldrar måste få bättre hjälp! Om jag inte minns fel så brukar Ungdomsbarometerns livsstilsundersökningar visa att de ungdomar i första hand påverkas av/lyssnar är inte sina föräldrarna - såklart – utan kompisar. Det borde vara föräldrarnas viktigaste uppgift att ge sitt barn de grundläggande värderingarna, att man ska känna sig stark som individ, att inte falla för trycket. Men hur lyckas t.ex. en ensamförälder konkurrera med kompisar och annan påverkan utifrån?
|
| |
|
Inlägg #5: Postat: 2004-09-30 08:52:00
|
|
Moder Theresa |
Visst, krasst kan man säga att naxistgäng fyller en funktion när de fångar upp dem som andra gett upp hoppet om. Men f.d. nazister som reser runt i skolorna och berättar om den tidigare "gemenskapen" får en att tänka på sektbeteenden. Vad väntar en ung kille som "hoppar av", om han är tillräckligt stark att han vågar?
|
| |
|
Inlägg #6: Postat: 2004-09-30 08:58:00
|
|
Moder Theresa rättar |
Det blev kryptiskt, sorry. Så här ska det vara: Om jag inte minns fel så brukar Ungdomsbarometerns livsstilsundersökningar visa att de ungdomar i första hand påverkas av/lyssnar på inte är sina föräldrar - såklart – utan kompisarna.
|
| |
|
Inlägg #7: Postat: 2004-09-30 12:46:00
|
|
Lasse P |
Du har rätt. Föräldrars roll är överbetonad. Kompisar spelar mycket stor roll för ungdomar, större än man tidigare fattat. Det är därför jag menar att redan små barn som snear ur måste fångas upp av sociala myndigheter. När de är "ungdomar" är det för sent. Sedan ligger det något i detta att man måste erbjuda "avhoppare" bättre möjligheter. Typ flytt från orten, studier, avprogrammering. Något i den stilen. Eller?
|
| |
|
Inlägg #8: Postat: 2004-09-30 14:50:00
|
|
Moder Theresa |
Ja, Lasse P. Det ligger något i det här att våga förlåta, hur hemska någons tidigare handlingar än är. En avhoppare måste känna sig välkommen och få cred för att han/hon vågat ta steget bort från jävulskaperna och visar en vilja att gottgöra. Eller? ;-
|
| |