|
Inlägg #1: Postat: 2004-09-05 20:19:00
|
|
Anita Wennerhag |
Tack för att du påminner mej om det fundamentala: Att de största misstagen begicks av andra långt tidigare. Och inte ens där kan vi väl anklaga någon. Ingen kan handla bättre än ens medvetenhet för stunden medger. Hoppas såren läks hos dej och dina syskon!
|
| |
|
Inlägg #2: Postat: 2004-09-06 22:09:00
|
|
Sunny |
Jag har just besökt min stora syster för första gången hemma hos henne. Henns mamam svek henne så illa: Våra pappa kan man inte ens räkna med.Vi talde mycket om förlåtelse.. Syrran har efter många år kommit till en förståelse av sin mamma: Hon förmådde inte bättre! O kunde inte bekämpa myndighterna som tog syrran till barnhemmet.Men förlåta. Det är kanske inte nödvändigt ifall man bara kan försona sig med det som varit?
|
| |
|
Inlägg #3: Postat: 2004-09-07 08:21:00
|
|
Anita Wennerhag |
Det är nog samma sak. Jag tror att förlåtelse är att till 100 acceptera det som varit för att kunna gå vidare. Acceptera behöver ju inte betyda att man tycker att det var bra eller att det inte gjort någon skada. Det viktiga är att man inte längre låter det fortsätta skada en
genom att hänga fast vid hat och bitterhet
|
| |
|
Inlägg #4: Postat: 2004-09-07 17:33:00
|
|
Sunny |
Du har så rätt. Det låter enkelt o självklart men det är ganska svårt. Jag hoppas att du senare i livet kan glädjas åt att ni i alla fall hann träffas!! Att se det som någonting fint.
|
| |