|
Inlägg #1: Postat: 2004-09-02 04:12:00
|
|
Jon Hallqvist |
Jag tror på människan, och kärleken till hennes medmännsikor. Det kanske inte framgår av texten som faktiskt är djävligt bitter, men vart skall man börja. Först vill jag slå hål på bubblan och sen kan vi försöka bygga upp nåt nytt - eller inget alls.
Jag har klivit ned från korset och nu liknar min uppenbarelse nästan julafton - alla får klappar på käften .
Sen står ju alltid pöbeln där med sina påkar och väntar.
|
| |
|
Inlägg #2: Postat: 2004-09-03 07:59:00
|
|
Anna Drangel |
I stunder då jag har gått arbetslös, känt mig avskuren från "hela samhällsmaskineriet" eller känt mig ensam o bitter brukar jag tänka dessa tankar:
|
| |
|
Inlägg #3: Postat: 2004-09-03 07:59:00
|
|
Anna Drangel |
1. vi är alla dödliga - och det finns inte någon i samhälls/arbetskarusellen som inte är utbytbar. 2. Det är inte lätt för någon att leva med sina ibland orealistiska drömmar, när man råkar trampa i avundsjuke/bitterhetsträsket. 3. Kärlek och lycka får man inte genom pengar. Möjligen makt o framgång, men det kan aldrig ersätta verklig kärlek o trygghet och egenvärde. 4. Du är inte ensam.
|
| |
|
Inlägg #4: Postat: 2004-09-03 13:52:00
|
|
Jon Hallqvist |
Jag väljer mitt utanförskap för att inte korumperas och assimileras. Jag är nöjd med mina val men de tycks vara en nagel i ögat på folks trosuppfattning. Hällre stjärna på egna premisser än slav på deras. Då får jag väl ta konsekvenserna också, men jag ger aldrig upp.
|
| |