|
Isabella M |
Orden som borrade in sig som ett antarktis i hjärttrakten var inledningen:
"slet kroppen itu/ kvarnhjul och vingar /mest du"
Det hänger en smärta, en skärande tyngd, i den här första "utandningen" som är väldigt stark. Det stockades genast och överraskningsvis brännande tårar under ögonlocken.
|