|
Inlägg #1: Postat: 2003-12-03 13:40:00
|
|
Lidija |
Jag vet vad du menar, men jag tycker nog att födelseplats hänger ihop vad man känner sig som. Och då menar jag födelseplatsuppväxtplats och födelseplats för många som är adopterade från andra världsdelar betyder det mycket att åka dit och se sitt ursprungsland eftersom det påverkat deras identitet så mycket, och då menar jag att människor runt dem behandlat dem som utlänningar fast de inte varit det i egentlig mening.
|
| |
|
Inlägg #2: Postat: 2003-12-03 13:40:00
|
|
Lidija |
Jag insåg inte förrän något år sen att jag är minst lika svensk som vem som helst på stället jag lever i, i alla fall om man kollar på "nya Sverige". Visserligen har jag inte samma direktkontakt med den svenska historien eftersom jag inte har några svenska släktingar flera generationer tillbaka i tiden, men är definitvt en del av vårt nuvarande samhälle och jag vet hur det funkar precis som vem som helst annan som bor här.
|
| |
|
Inlägg #3: Postat: 2003-12-03 13:41:00
|
|
Lidija |
Egentligen vet jag inte ens om jag eller nån annan kan kalla sig svensk, kanske göteborgare eller stockholmare eller kirunabo eller bräckebo osv. Det finns en jättebra text skriven av Benedict Anderson där han säger att nationalism inte kan existera annat än som föreställning eftersom den gemenskap som nationalisterna talar om inte ens finns...
|
| |
|
Inlägg #4: Postat: 2003-12-03 13:41:00
|
|
Lidija |
Han menar att man inte kan känna en sådan gemenskap, eller nån gemenskap alls egentligen, med människor man inte mött eller kommit i kontakt med. Ganska intressant tanke...
|
| |
|
Inlägg #5: Postat: 2003-12-03 18:56:00
|
|
Cec |
Intressant men helt fel. Man känner gemenskap med sina landsmän. Se bara när man åker eller flyttar utomlands. Och det beror - tror jag -på att man talar samma språk. Man gör sig förstådd helt enkelt. Man har gemensamma erfarenheter även om den ena bott i Norrland och den andre i Skåne. Men varför skulle det vara fel? Det är det jag inte fattar.
|
| |
|
Inlägg #6: Postat: 2003-12-03 23:00:00
|
|
Lidija |
Cec, jag snackar om den naturliga gemenskapen, att DEN inte finns. Självklart har du en massa gemensamma erfarenheter med nån i skåne, ni lever ju i samma system och har därmed indirekt kontakt, men allt är inte gemensamt eller hur?
|
| |
|
Inlägg #7: Postat: 2003-12-03 23:01:00
|
|
Lidija |
Det finns många grejer där ni inte har nånting gemensamt alls, eller hur? På samma sät har tex en Johannesburgbo eller en Stockholmbo eller en Tokyobo eller en New Yorkbo vissa saker gemensamt som har att göra med att de alla bor i en storstad. Men denna gemenskap är helt och hållet skapad och ingen är ju enbart en storstadsbo eller lantortsbo, utan kanske bokintresserad eller liberal eller gourmet eller dansare.
|
| |
|
Inlägg #8: Postat: 2003-12-03 23:01:00
|
|
Lidija |
Det finns inga NATURLIGA gemenskaper, det är det jag menar. Jag menar inte att det är dåligt att ha liknande erfarenheter.
|
| |
|
Inlägg #9: Postat: 2003-12-04 20:12:00
|
|
Cec |
Fast jag menar i alla fall att SPRÅKET spelar en stor roll. Sen har du naturligtvis rätt i att jag kanske känner mer gemensamt med en storstadsbo från ett annat land än en lantis från mitt eget.
|
| |
|
Inlägg #10: Postat: 2003-12-05 16:54:00
|
|
Lidija |
Jo, jag håller med: språket spelar stor roll. Det är klart att vi har lättare att förstå varandra om vi förstår varandras språk...men rent allmänt tror jag att vi bara lurar oss själva att tro att vi förstår nån bättre tankemässigt bara för att vi talar samma språk. Det finns ju även många språk inom språket också som mer har med intresse eller yrke att göra, där man dessutom använder många internationella uttryck. Det finns väldigt många olika vinklar inom det..
|
| |