|
Inlägg #1: Postat: 2003-09-18 19:25:00
|
|
Sunny |
M: klok flicka. Jag kan inte vara bekväm med tanken på döden som för mig är den ulitimata skillsmässan. Jag måste skiljas ifrån de jag älskar o den tanken är svår.
|
| |
|
Inlägg #2: Postat: 2003-09-18 20:56:00
|
|
Malena |
Självklart gör såna tankar ont! Men det är FÖRE döden som det gör ont -här och nu - med de tankarna. Man förstör ju delvis glädjen just nu genom just denna oro. Efteråt är ju allt borta! Eller... så fortsätter man, och helt naturligt kommer man så småningom att igen dras till de man älskat.
|
| |
|
Inlägg #3: Postat: 2003-09-18 22:44:00
|
|
Sunny |
Ja jag har inget hopp om någon fortsättning så för mig är det för alltid. Värre än att dö själv är ju att förlora de nära o behöva uppleva förlusten varje dag. Men jag fokuserar stenhårt på nuet: Annars förstör man som du säger den tid som man har.
|
| |
|
Inlägg #4: Postat: 2003-09-19 12:44:00
|
|
Malena |
Gott - fortsätt fokusera! Hopp och hopp... mera en arbetshypotes, väl så trevlig att ha i ryggsäcken. Att medvetandet överlever kroppen alltså. Atomerna är ju bara energier som vibrerar på olika frekvenser. Mest består vi egentligen av tomrum... Varför skulle det inte finnas flera frekvenser att använda, precis som det gör med radiovågor t ex?
|
| |
|
Inlägg #5: Postat: 2003-09-21 21:45:00
|
|
Sunny |
Nej någon sorts energi kan säkert överleva genom att transformera sig och det är väldigt spännande att tänka sig att det kan finnas et medvetande oxå. Fast jag tor inte att det har med de religioner vi människor skapat att göra. Inga rosa änglar på ulliga mål således.
|
| |