|
Tore Tourette |
Det rätta är evigt: Ej rotas där ut
från jorden dess trampade lilja.
Så, vid gryningen kom vi ner till en varmare dalgång.
Våt, nedanför snön, som doftade av växtlighet
Med en bäck som rann och en kvarn som slog i mörkret
Och tre träd mot den låga horisonten.
Killen tryckte in kuken i Sara med ett dovt stön.
Sara föstes framåt av den rena, rytmiskt fraserade kraften.
Så fatta all sanning, så våga all rätt,
Och bilda det sköna med glädje!
|
|
nina |
jag ser dig. jag är den som finns i slutet av ledet, som läser och lyssnar och tittar. det är svårt att inse att alla tankar jag någonsin haft och troligtvis kommer att ha redan har tänkts av massor av andra. med utgångspunkt i vad du skrivit här ger du ett fint intryck. du verkar intelligent och snäll, men jag hatar verkligen dig i natt.
|