|
solveig |
Gumman gick till gubben som låg lik i vedboden. Dethär var på vintern. "Har du det bra där nu, gubben? Nu slipper du hugga ved och alla andra bekymmer. Och jag är också så nöjd, ska du veta. Sov i ro, tills jag kommer." Hon hörde något rasslande ljud, men ryckte på axlarna och sa: "Han försökte visst säga nåt, men ångrade sig. Han har blitt lite klokare när han får ligga här och tänka efter"
|