|
Inlägg #1: Postat: 2002-10-27 22:06:00
|
|
flemens |
Om man kollar runt sig, så är denna tendens att vara speciell i sin musiksmak och andra saker som man använder sig av för att hävda sig själv vanligare än att inte vara det. Jag tycker att poängen med att vara speciell faller därmed, eftersom alla vill vara speciella. Man kan säga att det är så vanligt att vara ovanlig att det är ovanligt att vara vanlig.
|
| |
|
Inlägg #2: Postat: 2002-10-28 13:56:00
|
|
Marcus j |
Fast om man slår en snabbkoll på skivförsäljningslistorna håller ju inte det där sista riktigt. Personligen tycker jag att det är viktigt att lyssna på mer provocerande saker än sina föräldrar. Folk brukar underskatta betydelsen av detta.
|
| |
|
Inlägg #3: Postat: 2002-10-28 14:06:00
|
|
flemens |
Jo, du har rätt ang skivförsäljningen. Jag tänkte mera på personer i min omgivning deras roande och desperata kamp för att inte vara lik nån annan, men det är väl som du säger att det handlar om frigörelse. Blir bara så trött på att vi människor är så förutsägbara. Alla tror att dom trampar upp nya spår, fast dom egentligen sätter ner fötterna på exakt samma ställe där föräldrarna gjorde.
|
| |
|
Inlägg #4: Postat: 2002-10-28 15:01:00
|
|
Marcus j |
känner igen det också. Ju mer subkultur desto mer likriktat ska det vara. Många verkar inte särskilt medvetna om det själva utan fnyser åt andra inte lika exklusiva gruppers märkesfixering etc medan de själva är arbetarklass i en lonsdale för typ 8000 spänn.
|
| |
|
Inlägg #5: Postat: 2002-10-30 15:35:00
|
|
Jon B |
Svar 2: Och som förälder har man ett ansvar att låta sig provoceras. Åtminstone lite.
|
| |